Att bara gå utanför dörren…

Det sägs att löpning är så enkelt. Att det bara är att gå utanför dörren. Men hur kul är det? Jag tar gärna alla tillfällen jag kan att slippa just det där med att bara går rätt ut, och bli förpassad till den vanliga slentrianrundan.

Idag har jag värsta bästa anledningen att slippa springa i hemmakvarteren. Jag har nämligen fått 1000 stycken ROSA BUFFAR i min ägo och tänker dagen till ära provspringa en av dem. Mest för att dokumentera hur snygg den är och hur bra den funkar att springa i. På grund av den där photoshooten behöver jag komma bort från villakvarteret med alla soptunnor, lyktstolpar, ogräs och oklippta häckar. Jag behöver en fancy bakgrund som buffen kan glänsa mot. Jag måste springa någon annanstans.

Dessutom behöver jag en fotograf. Jag är sämst på selfies, och en selfie skulle aldrig göra buffen rättvisa. Jag skulle se ut som en generad smurf. Jag utser Fredrik till ofrivillig fotograf och medan jag funderar på hur jag ska lura ut honom berättar han att han måste köra till Lund på ett ärende.

Det är ca 13 kilometer dit och ett alldeles lagom avstånd för löpning. Buffen ser dessutom säkert mycket snyggare ut i Lund. Där finns nog varken lyktstolpar eller soptunnor.

Så idag tar jag bilen till Lund, tvingar Fredrik att fota en väldigt snygg buff och sen springer jag hem. Förvisso på världens tråkigaste raksträcka, längs en väldigt trafikerad väg men ändå. Jag slipper ju ”bara gå ut genom dörren”.  Dessutom slår jag till med lite fart på den långa raksträckan. 2 x 2000 meter och 2 x 500 meter. Jag vet inte vad som flög i mig och ingen är mer chockad än jag själv. Kan det vara en racer-buff?