När jag morgonspringer gör jag nästan aldrig i Kävllinge. Jag tar tåget till Malmö och lämnar ytterkläder och en välpackad väska på Nordic Wellness vid stationen. Sen springer min runda i storstadsljus innan jag går på kaffebar och laddar energi för arbetsdagen. Med tanke på all logistik med den där välpackade väskan hade kanske gemene man tyckt det varit enklare att springa i Kävlinge, och sedan åka till Malmö. Varför gör jag liksom inte det istället?
Svaret är enkelt. Jag sparar minst flera miljoner timmar på min metod. För när det gäller offentliga omklädningsrum är jag blixtsnabb. Jag går från träningsklädd till jobbklädd på max fem minuter. Här hemma kan jag stå i duschen tills fingrarna blir till russin. Dessutom råkar jag alltid hamna framför en dator här hemma. Det är någon konstig dragningskraft. Och att ta på en strumpa kan ta typ fem minuter om man inte är fokuserad. Om man liksom bara måste skriva en kommentar eller kolla vem som åt vad till frukost. Ni fattar hur lång tid det tar med två strumpor då. Och förhoppningsvis lite byxor och tröja med…
I omklädningsrummet förlägger jag heller inte grejer. Jag har min bänk och min dryga halvmeter att sprida ut mig på. Jag behöver därför inte springa några längre rundor för att leta efter mobiltelefonen som plötsligt inte finns. Och som naturligtvis är på ljudlös så att jag inte kan ringa den.
Jag sparar oceaner av tid. Varje löparmorgon. Dessutom hinner det ljusna under min transport till Malmö. Perfekt för en som är lite lätt mörkrädd.
Därför springer jag på annan ort.
Idag skulle jag springa i Malmö men Skånetrafiken ville annorlunda. När jag kommer till stationen 06.20 är ALLT inställt. Cyklar hem och slänger in min välpackade väska i hallen. Tänker att alla tågstrul i världen hinner lösas medan jag springer. När jag kommer tillbaka låtsas jag att jag är på gymmet. Dukar upp väskan på en halvmeter lång kant av skrivbordet. Ser inte ens åt datorn, för sånna finns inte i omklädningsrum, och lägger telefonen i väskan så ingen kan stjäla den…
Är ombytt och klar på 5 minuter. Det måste vara världsrekord för ett hemma-ombyte.
Inte för att det hjälpte. Det fanns ändå inga tåg.
4 Kommentarer
A-mamman
18 oktober, 2018 kl 09:42Det gäller att få till det med logistiken! Jag har sprungit en lunch i veckan på sistone och ska nog fortsätta med det, det blir för mycket annan träning och för lite löpning annars, men att komma ut i dagsljus och avverka 5 km på lunchen är ju perfekt. Ev långpass eller intervaller får vänta till helgen.
Mitt senaste huvudbry om kläder och ombyte var i lördags, då jag inte kunde motstå att bada efter rundan. Jag var dock inte hemma, som jag brukar, och kunde inte gå blöt i underkläder till en dusch och torrt ombyte. Iställer skulle jag in bland folk och hämta barn på ett lekland. Hmm. Men det gick det med :) https://amamma2.wordpress.com/2018/10/13/hoststrand-med-hostbad/
Mia
18 oktober, 2018 kl 11:37Förstår precis ditt tänk där. Ibland när jag tränar på kvällarna, oftast vid typ 20.00, kommer jag ALDRIG i säng eftersom jag ALDRIG kommer in i duschen på grund av måste kolla och fixa så mycket först. Plus att det är så tråkigt att duscha… I jobbomklädningsrummet är jag också långsam och brukar fastna på en bänk, men på gymmet går det undan. Märkligt…
Daniel
18 oktober, 2018 kl 14:13Skånetrafikens nya kundgrupp är de som har möjlighet att arbeta hemifrån.
A-mamman
18 oktober, 2018 kl 19:17Asgarv!