Tortyrkalas. Eller världens bästa födelsedag.

Om man alltid springer lika många kilometer som man fyller år kommer det ju bli kalasroligt att bli gammal. Idag sprang jag 45 km med fantastiskt trevliga löparvänner. Kan vara det bästa sättet att fira på. Även om en 12-åring som tvingades gå ETT varv på banan kallade partyt för ”tortyrkalas”…

Klockan 7:58 är de flesta av oss uppställda för startfoto. Någon har precis ramlat in med andan i halsen, och medan vi uppbringar våra peppigaste (?) leenden för kameran springer någon annan nästan ihjäl sig för att hinna till starten. Hon hinner nästan. 8:02 kommer vi iväg.

Det är fyra grader ute, och det biter bra i kinderna. Men ljuset är fantastiskt och det kommer att bli en fin dag.

Vi har hyrt en lokal där vi huserar mellan varven. Varje varv är 6,4 kilometer och vi startar nytt varv varje heltimme. Det är alltså typ 20 minuter över varje timme. Att fika på…

Första pausen är diet-paus, men sen är det slut på svälten. Gottebordet dukas upp med godis, chips, mandelmassa, och blåbärsbullar och kanske fikar vi mer än vi springer. Som vanligt alltså. Och som av en slump hittar vi värsta lämpliga cappuccinoduken i den lokal vi hyrt. En cappuccino-duk. Hur coolt är inte det liksom?

Ändå är det kanske kaffemaskinen som är dagens höjdare. Den går varm från paus nummer två och mot slutet får baristan införa ransonering så att de nytillkomna löparna också ska få smaka.

Efter fyra varv tar vi lunchpaus och fyller på med linssoppa, bröd och mer cappuccino.

Jag passar på att öppna de presenter som alla gulliga människor tagit med sig. Och folk har verkligen prickat rätt. Jag får vin med löparskor på, en rosa flaska bubbel, en bok, presentkort på Espresso House, chips, choklad, praliner, kaffe och Prosecco med rosa ballonger. Rosa, kaffe, löpning och choklad. Temat för dagen!

Efter lunch ansluter löpare som såklart är lite piggare än oss andra i benen. På näst sista varvet råkar jag dras med i tempot men sen tänker jag inte låta mig luras mer…

Tar ett lugnt sista varv. Snackar mig runt och glömmer att jag springer. Plötsligt har vi sprungit alla 45 kilometerna. Det gick liksom jättefort och nu är det bara tårtan kvar. Vi har såklart inte kommit ihåg något att tända ljusen med. och ingen av gästerna råkar vara rökare. Så det blir tårta med otända ljus.

Tortyrkalaset börjar gå mot sitt slut och det är nästan så man längtar till 50. Tortyrkalas är verkligen da shit.

Tack alla som var med och förgyllde min dag. Hoppas ni vilar gott i soffan!