Aktuellt

Midnattsloppet 2018 – race report

Att springa lopp som personlig hare var hur kul som helst. Jag misslyckades kapitalt med hålla nere farten men dottern hängde på. Glad hela vägen och med ett pers på 8 minuter….

Att hålla sig vaken är inget problem när hela stan ljuder av liv. När himlen är rosa av ljus och fyrverkerier. När partymusiken dånar i högtalarna och torget är fullt av löpare, giraffer och maneter! Jag är pepp, men peppigast av allt är dottern. Hon som vanligen sover så här dags.

När startskottet går får jag hålla hårt i henne så hon inte ska glida iväg med folket som alltid går ut för hårt. Ändå klockar vi 5:25 på första kilometern, 20 sekunder fortare än beställt. Håller ett öga på henne för att se att hon inte ser för trött ut, men hon är bara glad. Har det REDAN gått en kilometer? Och så låter det varje gång vi passerar en ny kilometermarkering.

Jag håller monolog för att hon ska kunna koncentrera sig på att springa. Berättar om vad som kommer hända sen, upplyser om varenda gupp och betonggris på vår väg och uppdaterar henne om hur långt vi har fram till giraffen som startat en startgrupp före oss. Att springa om en giraff kan ju göra vem som helst lycklig.

Jag märker att hon går igång på hög musik, rök, utklädda människor och högljudda hejarklackar. Och de kommer ofta, så det är ingen risk att hon får långtråkigt. Bästa klacken är utan tvekan Kexchokladklacken som levererar partyfeeling som man kan leva på hela vägen in i mål.

Jag smider en plan. Vid sju km ska vi öka farten lite och vid nio kilometer dra upp den rejält. Jag undrar om det känns okej och hon är med på min plan. Från kilometer nio lägger vi oss i omkörningsfilen. En efter en passerar vi och dottern utbrister: jag känner mig som ett tåg!

Tåg alltså. Det måste vara precis den känsla som jag har när jag känner mig som en traktor. Fast tåg låter mer fancy. Underbart. Jag har ett tåg i familjen.

När 100 meter återstår sticker hon bara. I en spurt som jag försöker svara på men inte lyckas. Oklart om det är pga väldigt många människor i min väg eller om jag helt enkelt inte är lika spurtstark, men jag når inte fram. Dottern går i mål 2 sekunder innan haren.

Den officiella och politiskt korrekta versionen kan vara att jag lät henne vinna. Men ärligt, det vetetusan…

7 Kommentarer

  • Svara
    Hanna - Pilates och hälsa
    9 september, 2018 kl 20:45

    Vad roligt att läsa att det gick så bra! Längtar efter att springa lopp igen.

    • Svara
      Anna
      10 september, 2018 kl 15:42

      Det förstår jag! Lopp är värsta roliga. Hoppas du snart får glida över en mållinje :)

  • Svara
    Helena Z
    9 september, 2018 kl 22:01

    Starkt jobbat av dottern! (och uppenbarligen bra paceat av ”loket” ;-) )

  • Svara
    pernillabredolt
    10 september, 2018 kl 08:30

    Snyggt gjort tåg familjen!

  • Svara
    Mia
    10 september, 2018 kl 12:34

    WOW! Ni är så grymma! Och du failade ju som hare på ett väldigt bra sätt… Men du får banne mig jobba på spurten ;)

    • Svara
      Anna
      10 september, 2018 kl 15:41

      Ja alltså det är lite pinsamt. Fast jag skyller på att det var många personer i vägen…

  • Svara
    Trail & Inspiration
    11 september, 2018 kl 13:40

    Så jäkla grym känsla!!! :-D

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.