Någon ställde frågan vilket som var mitt nästa inbokade lopp och jag insåg förvånat att det var Köpenhamn marathon. I maj!
Så här sitter jag alldeles förvånad på en lördag och funderar, hur gick det till? Hur kan hela hösten och vintern vara oskrivna blad? Hur kan jag ha undgått att falla för alla ”ANMÄLAN ÖPPNAR”-frestelser och ha kvar mitt klickfinger helt oanvänt?
Det är blandade känslor. En slags panik över att jag kanske har missat alla tåg. Att jag en hel vinter ska gå och vara avundsjuk på de roligheter som de mer försigkomna har beslutat sig för att göra. Alla loppen som bara passerar när jag pillar i naveln och springer runt i den lokala skogen.
Samtidigt står alla dörrar öppna. Inget som krockar med inget. Jag är obokad och kan bestämma mig för precis det jag är sugen på. Sånt som:
Skrylle Challenge den 13/10. 26 kilometer trail. Låter så lockande, sen kommer jag att svära över rötter i minst 24 av kilometrarna, bli omsprungen av gamla gubbar och lova mig själv att aldrig göra det igen. Vilket jag såklart glömmer bort någonstans mellan duschen och återhämtningscappuccinon.
Umemaran/halvmaran den 13/10. För att min pappas högsta dröm är att jag ska komma ”hem” och springa. Han har alltid koll på vilken placering jag skulle ha kommit på om jag varit med. Kanske dags att se om han har rätt.
Helsingborgs terränglopp den 20/10. Åtta vackra och kuperade kilometer. Fast dagen före min 45-kilometers-dag. Kanske inte…
Yddingeloppet den 28/10. Dagen efter min födelsedag. Mer kolhydratladdad blir man inte. Jag kanske persar så det ryker ur öronen. Eller så rullar jag mest omkring för att jag är så kalasmätt. Värt att undersöka.
Skanneloppet den 10/11. Loppet jag aldrig lyckas prova. Kul upplägg med 10 startande per minut. Är det i år det ska ske? Vet inte ens var det ligger….
Lund runt den 17/11. Den är ju faktiskt spikad. Har bara inte anmält mig än. Den ska jag springa. Och sen ska jag dricka cappuccino. Enda loppet hittills i listan som går med närhet till kaffebar…
Kristianstad trail 26/11. Varför lockas jag ens? Det är ju rötter överallt. Dessutom kommer jag att frysa ihjäl i starten. Det regnar jämt. Men de har goda mackor att köpa efteråt… Kanske värt.
Sa någon Valencia marathon? Jag hörde ordet och försökte föreslå en Spanien-weekend på tu man hand i december. Fredrik tyckte det var en dålig idé. Och då hade jag ju inte ens sagt att det var marathon…
Så många beslut.
Sorry alla icke-skåningar för ett hyfsat lokalproducerat inlägg. Det finns säkert roliga lopp hos er också…
13 Kommentarer
Lisa
22 september, 2018 kl 16:48Åh, jag vet! Jag har precis bloggat om exakt samma sak, dessutom toppat med totalfrånvaro av lopp under hösten! Panik liksom-vad ska man ta sig till?
Anna
24 september, 2018 kl 15:04Vi måste ta tag i våra liv och klicka hem några roliga startplatser! Var börjar man? 😀
Löparlisa
25 september, 2018 kl 19:51Jamen lite så…och jag har ingen aning…
andreas
22 september, 2018 kl 17:51Alterativ till rötter, sidvind på ribban: https://malmoloppen.se/Malmo-Hostmil/ oavsett villket lär de inte bli många springfria helger i höst :D
Anna
24 september, 2018 kl 15:05Den är inte fel den heller! Och sidovind stukar inga fötter 😀
Ingmarie
22 september, 2018 kl 21:55Oavsett (besluts)ångest så är det ju ett ganska härligt lyxproblem tänker jag som redan missat 2 race…Låt magkänsla bestämma, då tror jag det blir bäst. Och man ”måste” inte kuta lopp. Du är ju en rackare på att socialspringa också! Vilket gör att du sparar pengar och kan tex resa. ;-)
Anna
24 september, 2018 kl 15:06Socialspringa är världsbäst! Och billigt. Och sånt har jag ju faktiskt inbokat! Faktiskt redan till helgen 👍
Helena Z
22 september, 2018 kl 21:59Eftersom det är vi som arrar Skrylle Challenge måste jag ju naturligtvis framhålla den :-D Själv har jag lagt mitt födelsedagskalas med släkten den dagen ;-) (beror iofs mest på att det är en icke-jobbhelg…) Hade det inte varit för kalaset hade jag funktionärat och hejat på dig!
Skanneloppet äger rum vid Tingvalla i Åstorp :-) Ett trevligt lopp och konceptet att man startar med folk i andra åldersklasser gör att det inte finns utrymme för någon form av taktiklöpning utan det är bara att tuta och köra. Nerförsbacken in mot mål är förresten rätt kul – tricket är att bara låta benen gå…
Lund Runt sprang jag första året Anna-Karin och Per arrade det. Hade jag inte jobbat i år hade jag sprungit det igen, så banlöpare jag är. Kul och annorlunda.
Anna
24 september, 2018 kl 15:13Fick precis förhinder till Skrylle 😰. Men då får jag kanske springa när du funktionärar och hejar istället 👍. Skanne ska jag kika vidare på, verkar som en kul grej.
Gert Persson
23 september, 2018 kl 11:51Yddingen runt var min favorit när jag sprang.Umemaran är väl bra för en Umetjej.
Dessutom har du ju fortfarande en pappa som vill kolla vilken tid du har. :)
Anna
24 september, 2018 kl 15:14Och nu har jag precis bokat en umeåresa den helgen… loppet ligger farligt nära till hands 😀
Natalie
23 september, 2018 kl 15:18Jag ska springa Valencia marathon :-) Ses vi där kanske?
Anna
24 september, 2018 kl 15:15Hade ju varit superkul! Men det finns säkert inga platser kvar…