Samlat minnen

Jag vägrar att sitta och känna mig ensam när familjen är borta. Det skulle ju vara det effektivaste sättet att slösa bort sommaren. I stället satsar jag på att skapa minnen. Egentidsdagar extra allt, att minnas när novemberrusket och ekorrhjulet sätter in. Sånna där dagar utan tider att passa, utan hänsyn att ta. Där lunchen blir glass och den riktiga lunchmaten äts klockan 15.30. Och då inställda tåg inte spelar någon roll för att det bara innebär en extra kaffestund!

Jag åker alltså tåg i en timme och femtio minuter enkel väg för att springa där jag vill. För tid är allt jag har.

Jag drar nytta av att mitt kort på Nordic Wellness gäller i hela Sverige. Guld värt att kunna byta om, gå på toa och lämna grejer i ett skåp. Löser typ hela logistikgrejen med en sån här utflykt!

Springer längs havet bort mot Tylösand. Plötsligt befinner jag mitt i ett Aquathlon och blöta löpare kommer rusande mot mig. Fort går det och jobbigt ser det ut. Dessutom springer de åt fel håll. Glassen på Riccardos ligger ju i motsatt riktning och det är där jag har planerat mitt första stopp. Joggar vidare och hejar på de som ser ut att behöva pepp.

I Tylösand försvinner markeringarna jag följer. Som alltid. Jag VET att man kan springa på stigar till Riccardos, men som vanligt blir det cykelväg och bilväg utan vägren. Fail.

Utanför Riccardos ringlar glasskön lång och jag överväger att äta min medhavda bar i stället. Fast så skärper jag mig. Jag har ju tiden. Och om jag nu åkt ända hit ska jag väl uppleva Halmstad och inte en gammal bar från lådan därhemma?! Väntar en mindre evighet men det var det värt. Hasselnötsglassen är underbar och precis vad traktorn behöver för att ta sig hela vägen tillbaka.

Av glass får traktorn feeling. Struntar i närmsta vägen och tar mig tillbaka till havet igen. Springer ut på alla bryggor som finns i ett försök att bada. Det går inte alltid vägen. Längst ut på en evighetslång brygga sitter en naken man och begrundar utsikten. Jag vänder på en femöring. Obadad.

På en annan brygga utspelar sig familjekris. Alla skriker. Mamman har satt ner foten och pappan säger att mamman gjort fel. Mamman slänger solstolar i marken och går till skogs. Jag springer vidare i min bekymmerslösa tillvaro och njuter av min egentid. Utan någon att bråka med.

Till slut kan jag inte hålla mig längre. Slänger av mig skorna och tröjan och hoppar i vattnet. Blir ren för en sekund innan jag stoppar fötterna i sanden. River dödsskönt i skorna sen…

Efter 30 km är jag tillbaka på Nordic Wellness där jag tar en svalkande dusch innan det är dags för picknick in the park. Och kaffe. Av en slump passerar jag något som liknar en kvalitetskaffebar.  Det ÄR en kvalitetskaffebar. Köper mig en gudagod latte och bryr mig inte ett dugg om att min tåg blivit inställt. Med en sån här kaffebar hade de kunnat få ställa in ett par tåg till.

Så har en dag passerat i mitt liv som o-ringen-änka. Ribban är lagd. Men det blir svårslaget det här!