Aktuellt

Måste man bli smal och bra också?

Ramlade över ett inlägg på facebook där en träningsbekant till mig liksom får nog, spyr galla och sätter ner foten med en stor duns. Det handlar om skitsnack i träningsvärlden.

Ulrika tränar massor. Typ som jag och lite till. Hon simmar, cyklar, springer och fikar. Tränar på fina platser, bland trevligt folk. Träning när den är som bäst. Men bakom ryggen surras det tydligen.

Om att ”röven är stor” trots att hon simmar bra. Att hon är duktig ”men trycker inga watt”. Att hon tränar fel ”och kommer att bli skadad”. Och hur är det egentligen möjligt att hon ”aldrig blir bra trots att hon tränar hela tiden?”

Jag får frossa när jag hör sånt. Och jag vet att det snackas bakom min rygg också. Bakom alla våra tränandes ryggar. För så funkar världen.

Men man måste väl få träna hur mycket man vill, av den enkla anledningen att man tycker det är kul? Utan att ha som mål att bli smalast i stan eller springa milen under 40. Att älska löpningen utan fokus på prestation, är väl ett mål så gott som något. Kanske det allra bästa? Man behöver inte bli bäst i världen. Man behöver inte sträva framåt hela tiden. Man behöver inte bli smal. Livet är för kort för att snåla med post-löpnings-croissanter liksom…

Precis som Ulrika vet jag att det krävs hårda intervaller, det krävs kvalitet, om jag ska bli snabbare. Jag vet också att jag inte tycker om intervaller såvida de inte är tillräckligt långa för att det ska vara ok att inte gå för fullt. Jag vet det och jag väljer oftast bort det. För att jag trivs så mycket bättre med det andra. Gärna sådär långt så snacket går. Det kan väl ändå inte vara hälsosamt?

Men personerna som gnäller är oftast inte de som tränar själva. Det är nog snarare de som tillbringar mer tid i soffan på en kväll än jag springer på en hel vecka. Och hur hälsosamt är det?

Jag plockade upp och en tråd och gick igång. Nu ska jag lägga mig i soffan och vara hälsosam en stund, medan ni ger mig era erfarenheter. Har du känt av skitsnacket i träningsvärlden? 

0

29 Kommentarer

  • Svara
    pernillabredolt
    16 juli, 2018 kl 18:49

    Ja, precis som på kafferasten där det skitsnackas. Fast jag väljer oftast att stänga av och inte höra. Låt folk träna som de vill om de gör det som en hobby och eliten har mest troligt någon som lagt upp riktlinjerna bakom. Men något skall väl underhålla mänskligheten och då är skitsnack ett enkelt och icke på kort sikt kostsamt område att snacka skit.

    0
    • Svara
      Anna
      17 juli, 2018 kl 10:16

      Helt crazy. När det finns så mycket annat att snacka skit om. Typ den svenska vädret alla dagar utom sommaren 2018 :)

      0
  • Svara
    Sarah Jaxell
    16 juli, 2018 kl 22:26

    Hellre att inte vara smalast men kunna spring ultradistans än tvärtom!

    0
    • Svara
      Anna
      17 juli, 2018 kl 11:57

      Lätt!

      0
  • Svara
    Pernilla
    16 juli, 2018 kl 23:27

    Jag har fått höra att det är konstigt att jag inte är smalare eftersom jag tränar så mycket🙈🐷🏃‍♀️plus att det är onormalt att träna så ofta! Men det är väldigt normalt att kolla på alla tv program i flera timmar om kvällarna🙈

    0
    • Svara
      Anna
      17 juli, 2018 kl 11:58

      Vad konstigt att folk ens har mage att kommentera ens omfång. Du kanske borde kontra med: ”vad konstigt att du inte är ännu tjockare som ligger så mycket på soffan?”

      0
      • Svara
        Annelie
        17 juli, 2018 kl 20:48

        Fantastiskt ljuvligt svar!!

        0
      • Svara
        Pernilla
        19 juli, 2018 kl 12:33

        Ha ha ha, ja den var bra! Kommer detta på tal igen så har jag ett klockrent svar👌💪🏼

        0
  • Svara
    Emma
    17 juli, 2018 kl 06:40

    Jag får ofta frågan om vad jag har för mål med min träning och vilka personbästa jag har, när svaret blir att jag springer för att njuta och låta kroppen jobba så blir det fundersamma blickar och oftast ytterligare fråga om hur jag då kan motivera mig att springa alls…
    Du är en bra inspirationskälla, tack för det!

    0
    • Svara
      Anna
      17 juli, 2018 kl 12:01

      Alla dessa mål. Gick precis en utbildning på jobbet där man skulle fundera ut sitt livsmål. Och alla hade tydligen sånna. Utom jag. Jag tycker det är kul att åka med och se var jag hamnar, utan att formulera en massa mål hela tiden. Och hittills har det varit rätt kul :) Mina lite mindre seriösa mål är oftast att hitta en god cappuccino eller en fantastisk löprunda…. Men de målen är å andra sidan grymt motiverande.

      0
  • Svara
    Staffan
    17 juli, 2018 kl 08:03

    Jodå :) kommentarer av typen ”Du är ingen löpare”, du är en nolla/patetisk/insert valfri förolämpning har kommit i perioder via bloggen, sedan jag började moderera kommentarer har de i princip försvunnit men inte helt. De är ett fåtal, säkert inte ens en procent av alla som kommenterat genom åren men visst känns det lite varje gång ändå. Målen såvida man ens har mål kan dessutom skifta över tid hos en och samma person, jag vet själv inte alls just nu vad jag vill med min löpning. Efter att ha sprungit i över tio års tid och ganska målmedvetet (mycket intervaller!!) och efter att ha förlorat min bästa bästa vän och träningskompis under våren så är löpningen inte alls densamma och jag orkar inte träna på samma sätt längre.

    0
    • Svara
      Anna
      17 juli, 2018 kl 12:04

      Men gud vilka otrevliga människor det finns. Själv har jag hittills varit väldigt förskonad, både i verkliga livet och här på bloggen (peppar,peppar) men vad som pratas bakom ryggen vet man ju inte, och ärligt talat orkar jag inte spekulera i det. Beklagar förlusten av din bästa bästa vän och hoppas du kan hitta tillbaka till löpningen igen. I någon form. För den har en förmåga att hjälpa. Kram och pepp!

      0
      • Svara
        Staffan
        17 juli, 2018 kl 14:51

        Tack Anna, jag springer vidare såklart, att sluta finns inte på kartan och i det akuta skedet var löpningen otroligt läkande! Förra veckan blev det fem löppass men den lite målinriktade träningen och tävlandet avstår jag just nu men löpningen är oerhört viktig för mig sedan längre och tillför så mycket i mitt liv att jag alltid kommer vilja springa :) och för att återgå till ämnet, i verkliga livet har jag i princip inte stött på någon otrevlig löpare, jag tror inte de finns och otrevliga bloggläsare tror jag inte ger sig tillkänna IRL :)

        0
  • Svara
    Gert Persson
    17 juli, 2018 kl 08:07

    Jag fick höra när jag sprang marathon på måttliga 4,45 och 4.57 att jag inte hade gjort någon prestation.
    Jag svarade att jag inte springer för att folk skall tycka att jag gör prestationer.De som uttalade sig hade inte själv sprungit marathon.
    De flesta var dock positiva.Jag sprang ju bara för att hålla mig i form.Inte för att vinna priser.

    0
    • Svara
      Anna
      17 juli, 2018 kl 12:06

      Att springa ett marathon är en prestation oavsett tid. Kanske är prestationen till och med ännu större för de som kommer i bakre ändan resultatlistan. Tänk så mycket längre tid de håller på. Och så mycket jobbigare det är för dem, jämfört med de som är supertränade för uppgiften. All heder åt alla som tar sig runt en marabana. Eller vilket annat lopp som helst faktiskt. Heja alla löpare, oavsett fart och form!

      0
  • Svara
    Märta Johansson
    17 juli, 2018 kl 08:51

    Känner absolut igen det. Jag har MÅNGA gånger fått gliringar för att jag t ex fortfarande springer runt timmen på milen trots att jag har sprungit i över tio år. Som om att jaga tider är enda anledningen till att springa.

    0
    • Svara
      Anna
      17 juli, 2018 kl 12:08

      Vissa lockas av pers, andra lockas av upplevelser. Så märkligt att det är så svårt att förstå att vi är olika!

      0
  • Svara
    Amanda
    17 juli, 2018 kl 13:54

    Jag har inte fått höra så mycket negativt om min träning, däremot får jag ofta höra kommentarer om min kost. Tex att jag är tråkig om jag väljer bort ölen eller att man ju ”måste njuta av livet lite” när jag skippar bullen på jobbfikat. Jag älskar öl och bullar men jag avnjuter dem med mer måtta än de flesta andra runt omkring mig och slentrianäter inte bara för att det råksr finnas bullar den dagen (vilketdet gör nästam varje dag) vilket verkar reta många…😂

    0
    • Svara
      Anna
      19 juli, 2018 kl 08:04

      Ja det är en klassiker! När jag äter kakor och bullar vill jag njuta. Då ska det vara goda grejer. En torr köpebulle på jobbfikat medan jag fortfarande är mätt efter lunchen lockar liksom inte. Då sparar jag mig hellre till något lyxigare när jag kommer hem :)

      0
  • Svara
    Andreas
    17 juli, 2018 kl 18:24

    Misstänker att det främst är män som delar ut dessa verbala smockor och säkerligen sällan till andra män utan förmodligen till kvinnor. Tragiskt. Det enda jag får höra är ””jag som springer så mycket skulle behöva träna på gym” varför jag skulle behöva det har jag inte förstått än. Om bara alla koncentrerade sig lite mer på sig själva istället för andra….

    0
    • Svara
      Anna
      19 juli, 2018 kl 08:06

      Det är så underbart att alla andra vet vad man behöver! Jag tror du skulle behöva ett långpass från Mölle :)

      0
  • Svara
    hopihopi
    17 juli, 2018 kl 20:40

    ”Varför springer du, du som redan är smal?” Som om det är därför jag springer. De som fäller såna kommentarer har ju inte fattat något :)

    0
    • Svara
      Anna
      19 juli, 2018 kl 08:08

      Haha, den var bra! Då kan vi lägga ner det här nu ju och sluta springa. Sen måste vi äta jättemycket tårta så att vi blir tjocka. Så att vi FÅR springa igen :)

      0
  • Svara
    Hannas krypin
    17 juli, 2018 kl 22:18

    Jag inser att jag varit väldigt förskonad från konstiga kommentarer. Däremot har jag en typisk post trebarns-mage. Fluff och daller lite här och där. Idag tog jag en långpromenad med en kompis iklädd endast sporttopp och korta tights. Blickarna jag fick från en tjej vi mötte var inte så kul. Det jag tänkte var ”du skulle bara veta hur vältränad jag är”. Kändes bättre att tänka så även om det såklart satte igång ett gäng mindre trevliga tankar.

    0
    • Svara
      Anna
      19 juli, 2018 kl 08:09

      Fy vad elakt! Hon kan komma igen när hon fött tre barn!

      0
  • Svara
    Ingmarie
    18 juli, 2018 kl 22:49

    O ja! Vi skulle kunna skriva en (skräck)bok om det! :-O

    0
    • Svara
      Anna
      19 juli, 2018 kl 08:10

      Haha. Den hade nog varit intressant! Folk har liksom ingen spärr ibland. Kunde vara kul att läsa om :)

      0
  • Svara
    Walter Dobric
    19 juli, 2018 kl 17:35

    Löpning är inget för latmaskar. Soffliggaren är bara avundsjuk för att det saknas energi i kroppen.

    0
  • Svara
    Åsa, Mittliv-Mittval
    20 juli, 2018 kl 16:18

    Ja, det är väl märkligt med alla dessa tyckanden. Och oftast kommer de från folk som inte rör sig alls. Nån sa till mig en gång att det är sjukligt att träna varje dag och då undrade jag om det var lika illa att titta på tv/hålla på med datorn/läsa tidningar osv. Fick inget svar på det:-)

    0

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.