Idag startades en tradition. Glasslöpning i Kävlinge. Vi är så få att vi knappt syns men det blir trevligt ändå. Och från och men nu glasspringer vi alltid ”tisdagen före BUS”. Skriv upp det i kalendern.
Distansen är 10 kilometer och tempot av modell snackfart. Och snackar göra vi. Vi har mycket att avhandla då två av oss ska springa långt i veckan. De övriga två får kanske lite sår i öronen men de verkar inte mer avskräckta än att de kan tänka sig att glass-springa även nästa år. Den ena av dem har dessutom kört från Malmö via Helsingborg så vi får anta att han gillar glass en hel del. Eller så är vi bara otroligt trevliga i Kävlinge. Och gästfriheten ska visa sig monumental vad gäller att låna ut toalett till random löpare med behov. Say no more men det var inte jag.
Hur som haver. Sommarkvällen är magisk. Igen. Så som den är typ varje kväll just i år. Kanske är det därför glassen smakar extra gott. Även om det får ses som ett litet antiklimax att Ica bara har en sort av Häagen Dazs, och att folk tvingas gå bananas på alla möjliga typer av glass. Som att man skulle få en en t-shirt från Craft efter målgång i Asics Stockholm marathon. Hur crazy som helst.
På en gräs(?)plätt utan för Ica. Tisdagsnöje när det är som bäst!
Sån var min tisdag. Hur var din?
2 Kommentarer
Ullis
4 juli, 2018 kl 16:59Undrar bara hur lite ni svettas? Att kunna gå in på Ica eller köpa cappuccino på cafè vore omöjligt för mig – fem kilometer är tillräckligt för att framkalla ett svettbad!😂
Anna
5 juli, 2018 kl 16:08Haha, på Ica i Kävlinge är det ingen som bryr sig. Eller så gör dom det. Fast vi bryr oss inte om att de bryr sig :) Fast nej, svettbad ska jag inte säga att vi åstadkom. Det gör jag bara på spinning…