Alltså jag älskar den här värmen och hoppas att den aldrig någonsin tar slut. Men någonstans vet jag ju att den gör det. Varje år. Så flashade det förbi en löparresa i flödet. Till Fuerteventura i ruggigaste novemberrusket. En ultravecka med mycket spring.
Och så blev jag lite sugen. Men besinnade mig. För nästa resa ska vara en cool resa. Till ett coolt ställe, typ Costa Rica. Och då får man hålla i slantarna säger dottern som är lite klok. Därför springer jag med all sannolikhet mina långpass i Kävlinge i november. Med regnet piskande från fyra vädersträck. Jag kommer inte ens ihåg känslan. Och jag vill nog inte ens försöka.
Så jag stannar i nuet. I solen. I vädret jag liksom är gjord för. Sen tar jag mina vattenflaskor när det är som allra varmast i morgon, och njuter hela vägen mellan Halmstad City och Riccardos. Äter glass och vänder hem. Glass i november, inte ens det funkar ju!
Happy fredag alla. Happy semester alla lyckliga. Jag har en vecka kvar. Sen kommer med största sannolikhet regnet…
2 Kommentarer
Gert Persson
22 juli, 2018 kl 11:53Jag tycker om värme Anna men nu tycker jag det är jobbigt.Om min frys varit större
hade jag flyttat in i den. :)
Anna
23 juli, 2018 kl 15:55Då är det nog tur att den inte är större :)