Den där löparbrännan…

Vi tog ett kvällsdopp igår, dottern och jag. Det var därför jag inte hann blogga….

Jag behöver ett bildbevis på det som precis skett. Ingen kommer att tro mig annars. Och förutsättningarna för en pangbild är de bästa. Knallblått vatten, solnedgång och en rackarns snygg fotomodell. Eller inte, på det där sista!

Fotomodellen lärde sig nämligen aldrig simma annat än tantsim, och på bild är det inte jättefancy. Jämfört men en atletisk crawl i motljus ser det mer ut som en groda på utflykt. Nackspärr får man också. För er som inte vet.

Vi går över till post-dopps-bilder. Tyvärr har fotomodellen i fråga valt att tillbringa fler timmar i linne och löparshorts, än raklång i solstol… Löparbrännan är inte snygg alltså. Och handduken skymmer ju alla snajsiga segelbåtar…

Går över på profilbilder. Tar minst 20 stycken innan dottern upplyser mig om ett decimeterlångt sjögräs på min axel.

När den slajmiga växtligheten är borta är timmen sen. Kanske är det därför den kvällströtta modellen börjar få svårt att hålla ögonen öppna på bild.

Okej. Överkroppsbild bakifrån. Kan inte gå fel. Om man inte precis badat och ens fjädertunna hår har förvandlats till en råttsvans. Eller daggmask. Och att handduken litegrann stör bilden…

Efter 25 minuter ger vi upp. Det finns liksom inget hopp.

Med eller utan bevis: jag badade! Blogga hann jag inte…