Vem bestämmer farten?

Fredrik hängde med på en runda ikväll. För första gången sedan stenåldern. Sedan han blev med orienteringsbrallor är han minst sagt svårflörtad. 

Han säger att vi ska ta det lugnt och det låter som ljuv musik i mina öron. Lugnt är verkligen drömmen så här ett par dagar efter Göteborg. Vi är alltså överens. Bara en sån sak!

Sen börjar vi springa. I en fart som inte är hysterisk, men långt ifrån lugn. Flåsar. Och blir glad när han behöver knyta skorna. Det blir han också, ska det visa sig…

En stunds andhämtning sen är det dags igen. Jag tycker att han piskar upp farten, men hans version är att han minsann ligger två steg bakom och bromsar. Båda är överens. Igen. Det är den andres fel.

Vi skulle planera en rolig grej under vår sällskapstimme tillsammans, men ingen orkar prata. Därför vet vi fortfarande ingenting om den roliga grejen. Mer än att du inte kommer kunna motstå den…

Anyway. Det blev ett bra pass. En sommarkväll i skogen med tryck i galoscherna. Det är inte varje dag. Men nu måste vi börja planera den där grejen, innan det blir vinter igen. Kanske ska satsa på promenad nästa gång…