Löpningens gyllene regel

Löpningens gyllene regel lyder: Om det är sol: spring!

Regeln är värd att följas oavsett vilka oanade konsekvenser den kan få, och vilka bekymmer som kan dyka upp inför uppgiften.

Dagens bekymmer:
Glashalt ute. Ett sånt där mikroskopiskt tunt lager på asfalten som gör marken för hal för vanliga skor och för asfaltig för Icebugs. En vanlig människa hade ställt sig på löpband men där finns ingen sol. Jag tog några halvgrova skor och testade. Med risk för höftprotes och utslagna tänder trippade jag mig runt hela rundan och kom välbehållen hem. Så värt.

Dagens konsekvens:
När man förhandlar med sin inre chef och dealar lunchtid mot springtid innebär det att lunchen får avnjutas över tangentbordet, med den spännande konsekvensen att det numera ligger en  zucchinibit precis mittemellan bokstaven E och R.  Min överlevnadsreserv in case of framtida katastrof.

Men som sagt, ingen höftprotes-risk i världen kunde stoppa mig, och lite zucchini i tangentbordet har ingen dött av. Jag är nöjd över mitt beslut. I morgon ska det regna igen. Då sätter jag mig på spinningscykeln och äter lunchen i matsal. Som vanligt folk.