Dessa julbord, luciamingel och glöggmys. Så trevligt men ändå, de rubbar liksom mina träningsrutiner…
Idag har jag nästan slagit knut på mig själv för att hitta en springlucka, och när jag äntligen lyckats formulera en plan som innefattar både löpning och cappuccino, ringer dottern….
Hon upplyser mig om att hon bjudit hem en kompis på middag och att jag måste handla!
Vet inte om det är samma överallt, men Ica i Kävlinge på fredag eftermiddag betyder minst en halvtimme i kö. För att ta sig in…
Och där rök min löprunda. Eller rättare sagt: luckan krympte. Till 25 ynka minuter.
Och jag tänker att det inte är lönt. Men det är en långpassknarkares tankar. För visst är det lönt! 25 minuter är ju oändligt många fler än inga. Det är 25 minuter av frisk luft, rosiga kinder, egentid, tankar och löparlycka.
Med det sagt: jag klämmer in en kortis innan julmyset. Och hoppas att jag hinner slå in julklappen också…
1 kommentar
A-mamman
11 december, 2017 kl 10:0025 min är inte fy skam men jag kan få en stressad känsla i kroppen om jag har tidspress. Det kanske inte påverkar min löpning så mycket men det ger ingen skön mental känsla – väljer nog ett litet cirkelpass hemma i trädgården om jag ska träna under 30 minuter. Men nu har jag ju inte tränat alls i helgen pga förkylning och vill springa! Bästa sättet att längta: att låta bli ett tag.