Monkey bars med myrsteg

Min dröm är att kunna gå armgång men jag lyckas liksom inte. Det är för långt mellan stegen,  jag ramlar ner, sträcker armhålan och slår ihjäl mig när jag landar. Jag är livrädd för smärta, och fegar. Jag kan inte ens gå ett steg. 

Jag har de senaste åren blivit hängande rakt upp och ner, den där reserv-övningen för de stackare som inte lyckas gå. Hängt och sett dum ut när alla andra svingar sig fram som värsta akrobat-aporna. Men idag mina vänner fick jag en aha-upplevelse av rang.

Camilla på gymmet kommer med den briljanta idén att man kan gå längs ”trapp-stegen”. På tvären. Då kan man gå myrsteg. Millimeter åt gången. Och plötsligt slipper jag bli hängande orörlig. Jag kan smyga mig fram med de minsta steg jorden skådat. Och sen baklänges tillbaka. Och för varje steg kan jag öka någon millimeter.

Låt mig hänga här ett par veckor så kanske det kan bli ett normal-långt steg. Så att jag en dag vågar mig på den vanliga vägen.

Jag ser potential här. En aha-upplevelse som lyfte min söndag. Fatta vilken känsla!