#mörkertimmen – Kävlinge by night.

Det satt långt inne. Diskussionen med Högerbenet. Stränga order av både Fredrik och bloggläsare. Jag försökte ställa in men sällskapet övertalade mig till en kort nattlig promenad i löparkläder. Sen glömde vi det där med promenad. Men vi kom ihåg ”kort”. 

Går och lägger mig vid elvasnåret. Behåller linserna på, samt sport-bh och kompressionsstrumpor. Allt för att kunna ställa klockan så nära 02.00 som möjligt.

Klockan 01.45 öppnar sig himlen. Det ösregnar. Och jag tänker inte ens tanken på att ställa in. Jag skrattar för att det sjukaste sjuka blev ännu lite sjukare. Ett par minuter senare är det över och jag är glad att jag inte gått och lagt mig igen.

Klockan 01.50 ställer jag mig framför spegeln och försöker värma upp. Enligt order av sjukgymnast. Knäböj, benpendlingar, rotationer i höften.  På en tidpunkt folk inte ens gått hem från krogen! Jag konstaterar att jag ser trött ut. No shit liksom. Men jag är pigg i själen. Känner mig pepp!

Klockan 01.55. Försöker ta en selfie med mig själv framför klockan på microvågsugnen. Den lär ALDRIG visas på en blogg nära dig…

Strax innan 02 anländer sällskapet och vi skrattar en del över det sjuka i hela grejen. Jag har ingen röst att skratta med. Jag låter som en hundraåring som rökt i hela sitt liv. Men senil är jag inte. Jag kommer ihåg att det viktigaste med det här att dokumentera. Så att världen förstår att det faktiskt hänt… Klockan 02.00 går man inte upp utan att få visst mått av beundran. Eller puckoförklaringar. Anything will do.

Jag har en runda på tre kilometer och det är den vi ska gå. Fast det är ingen som går. Istället springer vi lugnt och fint, och jag blir överkokt i de promenad-anpassade kläderna jag tagit på mig. Vi hoppas på att få se åtminstone en person som ska tycka att vi är knäppa men Kävlinge är stendött så här dags. Efter två kilometer möter vi den första bilen. Det är tidningsbudet. Vi möter en till, och sen är det slut på folkstormningen.

Alltså Kävlinge by night rockar inte. Men det gjorde vi. Fasen vad skönt det var! Ska erkänna att det var lite svårt att somna om sen med värsta lyckopåslaget i hela kroppen. Inte ens jag vågade fira med en cappuccino, då hade jag varit vaken till julafton!

Hur kul hade du mellan 02 och 02?

8 Kommentarer

  • Svara
    Sara Borg
    29 oktober, 2017 kl 09:34

    Härligt ändå! 🏃🏼‍♀️🌙🌃😃

  • Svara
    A-mamman
    29 oktober, 2017 kl 20:35

    Svinkul! Eventuellt. Jag minns inte eftersom jag sov.

  • Svara
    Hanna
    29 oktober, 2017 kl 20:38

    Jag sov men det hade varit kul att vara ute. Härligt inlägg att läsa.

  • Svara
    Ingmarie
    29 oktober, 2017 kl 21:32

    Crazy! Jag sov! Jätteskönt! Så jag kunde göra crazy grejer på dagen!

  • Svara
    Mia
    30 oktober, 2017 kl 08:15

    Göteborg hade eventuellt bjudit på lite mer action än Kävlinge, men jag lät bli. Förklaringen finns nog delvis i mitt senaste inlägg, men jag är nog för lat för sådana här mitt-inatten-grejer också :D

  • Svara
    Gert
    30 oktober, 2017 kl 10:07

    Jag har ju en liten ovana.Jag sover på natten. :)

  • Svara
    Åsa, Mittliv-Mittval
    30 oktober, 2017 kl 16:22

    Coolt, sån där tycker jag är kul. Fast kag hade fått gjort det ensam, mina vänner är såna där normala typer 😃

  • Svara
    Märta Johansson
    30 oktober, 2017 kl 22:08

    Säger som Gert. På natten sover man. Fast håller med om att det är ett precis lagom knäppt upptåg för att man ska känna sig lika delar wild and crazy och … ja … knäpp ;-)

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.