Inga tiotusen steg

När det är sol måste man gå ut. Det är sedan gammalt. Utnyttja de få strålar det här landet erbjuder så här års. Så det gjorde jag. 

Bästa tjockunderstället på. Dunjacka. Dottern i kortärmat. För hon ska springa och bli så där skönt varm inifrån. Promenad är också vackert, men någon värme skapar det inte. I alla fall inte om man stannar och fotar var tredje meter. Observera Fredriks stora handskar. Det är detaljerna som gör bilden…

Världen blev plötsligt röd och jag bestämmer mig att slå mig ner. Väljer med omsorg vilket ben som ska vara mest böjt. Ett högerben böjer man inte så lätt.

Skuttar upp på en jätterot. Flashar med min snyggaste underställströja och ett par åttiotalsjoggingbyxor av skönaste modell. Skutta och flasha i all ära men mest håller jag tungan rätt i mun, för att inte ramla ner. Vore ödesdigert för ett Högerben.

Blickar ut över Odensjön. Det är så brant att jag får hålla i mig i ett träd. Det kittlar i löparbenen. När jag kan springa ska jag springa här. Tills dess ska jag försöka samla 10000 dagliga promenadsteg. Det verkar omöjligt. En vanlig löpningsfri dag får jag ihop 5000 om jag har tur, och hela 43 igår!

Jag får komplettera dagens skogstur med en shoppingrunda till ICA. Ändå saknas 300 steg. Jag skulle nog inte stannat och fotat så mycket…