Jag efterlyser en ny varningsskylt, en gul och röd trekant med texten ”varning för orienterare”. En löprunda på orienteringsmark är nämligen nästintill livsfarlig, har jag märkt…
Risken att krocka med en orienterare är större än att månen trillar ner. Orienteraren tittar nämligen inte framåt, hen tittar på en karta. Djupt försjunken i den tecknade bilden av verkligheten kan du inte förvänta dig att orienteraren ska uppmärksamma dig, även om du befinner dig femtio centimeter framför vederbörandes näsa…
Orienteraren kan utan förvarning dyka upp ur en buske i en hiskelig fart. Orienteraren springer nämligen inte bara där man förväntar sig utan precis överallt. Och fort går det, för hen har precis fått fyra sekunders vila för att blippa förra kontrollen. För att undvika krock bör du öva upp ditt vidvinkelseende och alltid springa med en fot på bromsen.
Färgen orange är för orienteraren som färgen röd för en tjur. Välj inte en orange tröja om du vill ha din kissepaus i fred! Orange drar alla orienterares blickar till sig!
Å andra sidan har orienterare en förmåga att hitta fina skogar. Och som medföljande orienteringsmamma utan orienteringskunskaper får jag ju därmed möjligheten att utforska ny mark nästan varje helg. Värsta lyxen. Fast jag håller mig på de stora stigarna…
4 Kommentarer
Nipe
15 januari, 2017 kl 17:40Kissa i skogen under en orienteringstävling är inte lätt. Man tror att man är ”safe” när man knör sig in längst in under en gran – men nej, nog fasen kommer det en såndäringa elitlöpare från H20 och älgar rakt genom granen.
Anna
15 januari, 2017 kl 21:08Haha, det är hopplöst. Nästa gång ska jag klä ut mig till en gran!
Mia
15 januari, 2017 kl 21:42Aha! Jag är nog färgblind och ser inte orange. Skönt att äntligen knäcka den nöten… M.V.H Orienterare Wannabe
Åsa
16 januari, 2017 kl 18:37I mina skogar är det ganska lugnt, tack och lov. Där kan man kissa i fred. För det mesta.