Den här dagen har gått i ett. Startade med 75 minuter spinning och världsrekord i ombyte efteråt. Då jag hade minimialt med tid mellan passet och tåget till Malmö var planen att svettas måttligt istället för ymnigt…
Svettas måttligt är dock inte min starka sida. Jag misslyckas kapitalt med min plan och har en handfull minuter på mig att förvandlas från dränkt katt till tillräckligt-fräsch-för-att-stå-i-butik-och kränga-startplatser-till-Stävie Trail.
Jag är snabb idag och kommer till perrongen fem minuter innan avgång. Så fort har jag aldrig någonsin gjort mig i ordning och jag blir plötsligt osäker på om jag verkligen fått mascara på båda ögonen. Och om byxorna sitter åt rätt håll…
Köper med mig en lunch i farten och infinner mig på plats i butiken bara fem minuter efter utsatt tid. Pratar Stävie, provar skor, dricker cappuccino och har det allmänt trevligt.
Ramlar in genom dörren här hemma strax efter 18. Trött och OBLOGGAD. Och paniken infinner sig. Ni som bloggar förstår mig, man får liksom inte ro i kroppen. Ni andra tycker förmodligen jag är knäpp och ja, ni har rätt. Det är knäppt. Ingen läser ändå bloggar så här dags. Folk har ju liksom ett liv också.
Hostar upp ett inlägg medan bordet dukar sig själv. Lättar på paniken. Nu kan jag ta lördag kväll….

En helt random bild på en ”mogen avocado”. Sorg i hjärtat vid upptäckten. Men jag har i alla fall bloggat…
6 Kommentarer
Ingmarie
26 november, 2016 kl 22:26Haha. I know the feeling. Och det hela är ju egentligen helt crazy för vi ”måste ”ju liksom inte. ;-)
Anna
27 november, 2016 kl 09:29Jättecrazy. Framför allt när ingen märker om jag bloggar eller inte på lördagkväll. Så spännande är jag liksom inte.
Mari
27 november, 2016 kl 14:44Haha, jag vet vad du menar. Hade exakt samma känsla igår, bloggpanik. Galet, jag vet! Men jag struntade i det, gick på fest och dansade istället.
Anna
27 november, 2016 kl 21:01Det gjorde du rätt i! Förstå vilken abstinens jag kommer få i sydafrika. 17 dagar med katastrof-internet :)
Mari
28 november, 2016 kl 06:43Ja men fy, hur ska detta gå liksom? Men kanske skönt….semester från allt.
Trail & Inspiration
28 november, 2016 kl 08:04Jag förstår preciiis vad du menar!
Varför är man så löjlig egentligen…?