Body Pump – eller konsten att inte svimma

Jag har bokat en cappuccino- och träningsdate med en gammal instruktörskollega från Kävlinge, och ser framemot att få testa Body Pump på norrländska.  Jag  känner mig som vanligt när jag äntrar salen men redan under uppvärmningen inser jag att något inte står rätt till….

Jag blir svettig direkt och pulsen är hög. Jag känner varje hjärtslag bakom bröstbenet. När det är dags för benlåten lastar jag på den vanliga vikten, men lyckas inte svinga upp stången på axlarna. Dör pinsamhetsdöden. Vid andra försöket knäcker det till i ryggen och jag blir rädd. Med svansen mellan benen får jag be Christina hjälpa mig upp med stången. Instruktören ser mina bekymmer, tappar fokus och kommer av sig. Jag skäms så jag vill dö.

Överlever benlåten men hela tiden med en känsla av att golvet gungar. När jag får lägga mig ner för bänkpressar är jag mest glad över det faktum att det borde vara svårare att svimma när man ligger ner…

Trots att den norrländska instruktören lägger in mer vila i bröstlåten än vad jag är van vid, OCH att jag lagt på mindre på stången än jag brukar, orkar jag inte hela vägen. Armarna är som spaghetti. Men jag har fortfarande inte svimmat!

Lastar en lätt stång för rygg men får ÄNDÅ lasta av i första pausen. Det finns ingenting som funkar och jag har ALDRIG någonsin känt såhär förut. Golvet fortsätter gunga.

Känner mig lätt illamående men tar mig igenom sista halvan av passet. I tricepslåten känner jag mig till och med stark. Dessutom är jag nära marken om något oförutsett skulle ske…

Det här var nog det värsta jag varit med om i träningsväg, pinsamt och obehagligt. Försöker hitta en orsak men lyckas inte. Har sovit mycket, ätit ännu mer och tränat måttligt. Nu är det bara att hoppas att det var en tillfällig flipp och att inte värsta sjukan bryter ut i morgon.

Ett kaospass alltså. Men cappuccinon var god och sällskapet i världsklass. Två av tre får man vara nöjd med!