Jag cyklade utomhus i torsdags när ni jobbade. Levde glidarliv och njöt. Idag jobbar jag när ni vilar.
Bockade precis av 75 minuter spinning och knappt hinner maten landa i magen innan jag ska ut och coacha ett långpass. Med burriga ben och laxen stående i halsen känns det som en omöjlig uppgift. Men det ska nog gå. Det löser sig alltid. Jag har egentligen mer ågren inför kvällens kräftskiva. Det är ju liksom inte gott med kräftor. Eller i alla fall inte tillräckligt gott för att motivera kladdet och pillet. Och den enorma arbetsinsatsen för 10 gram mat…
11 Comments
Märta
17 september, 2016 at 21:23håller med, man blir sjukt frustrerad över hur lite mat man får i sig för så mycket pill!
Anna
18 september, 2016 at 15:59Ja det var nog sista gången… nästa gång smyger jag med mig något färdiglagat/skalat så jag slipper äta mig mätt på chips :)
Ingmarie
17 september, 2016 at 21:55Käka kräftor har jag aldrig begripit mig på.Bara tanken på att de blivit kokta levande gör mig illamående… Ska jag vara ärlig har jag aldrig ens gjort det. Å andra sidan har jag aldrig ätit på McD heller. Livet funkar bra ändå :-)
Anna
18 september, 2016 at 16:00Nej det blir nog inte fler gånger. Fick ta till chipsskålen för att bli mätt. Och äppelkakan :)
Ingmarie
18 september, 2016 at 20:38Mucho better! :-)
Mari
18 september, 2016 at 09:42Haha, håller med dig om kräftorna där. Förbaskat gott tycker jag det är, men tyvärr alldeles för mkt jobb för att palla skala allt. Man blir inte mätt heller!
Anna
18 september, 2016 at 16:01Jag tycker liksom inte ens att det är gott. Inte i den formen, med slabb överallt. Allt luktar liksom bara havsvatten. Kan funka färdigskalat i en sallad :)
Anneliten
18 september, 2016 at 16:04Brukar fokusera på Västerbottenpajen vid såda tillfällen.
Anna
19 september, 2016 at 07:24Smart drag. Men det fanns ingen… :)
anneliten
19 september, 2016 at 22:26Man tar med sig förstås :-)
Anna
20 september, 2016 at 07:24Fast det var knytis…. vårt bidrag var snittar/tilltugg. Det funkade också :)