Den där kroppen

Inför kvällens spinningklass är förutsättningarna så här:

• 45 km trail i benen.
• 58 km cykling på förmiddagen. Utlurad av kära vänner på en runda som blev längre än utlovat. Jag skulle inte, men vädret var fint. Kunde inte motstå….
• Grisigt varmt hela eftermiddagen och si och så med vätskebalansen.
• Trött pga dålig nattsömn

Tänker mig en 45 min lång plåga och har redan ställt in mig på att fejka. Att köra utan motstånd och låtsas att det är jobbigt…

Under uppvärmningen får jag mjölksyra direkt Fast jag knappt inte har något motstånd. Syran kommer vid blotta åsynen av spinningcykeln liksom. I smyg vrider jag av allt motstånd och inser att det kommer bli tufft.

Sen händer det något. Kroppen blir varm. Går bananas och orkar hur mycket som helst. Får värsta feelingen och glömmer bort allt vad fejka heter. Svetten sprutar, musklerna jobbar och humöret är på topp.  Det finns liksom ingen ände. Jag hade kunnat cykla till månen. Stark som en björn trots de sämsta förutsättningarna ever.  Ibland fattar jag bara inte. Men det var kul.