Löpförbudet hävt. Efter genomgång av vaden (och allmänt mörbultande av densamma) fick jag order om att testa löpdugligheten. Förväntade mig 5 minuter men han gav mig 10 km. TIO kilometer. Det är ju som till månen och tillbaka. Här snackar vi schysst naprapat.
Snart tillbaka.
Fast det fanns en hake. Jag måste stoppa vid smärta. Inte vid känning, för det kommer att kännas. Jag kommer leta känningar och jag kommer hitta dem. Smärta is the limit. Om allt känns bra får jag springa tre gånger tills nästa fredag. Alternativträning däremellan.
Jag borde glädjas, men jag är jätterädd. Rädd för att det ska göra ont och för att jag ska behöva börja om från noll. Tomorrow is the day. Jag tycker jag kunde vara värd strålande sol på min nypremiär. Det tycker visst inte vädergudarna.
17 Kommentarer
Mia
30 mars, 2016 kl 14:59Håller alla tummar för att det går bra <3 Ska snacka med vädergudarna och se vad jag kan göra!
Anna
30 mars, 2016 kl 20:30Fortfarande grått, du får prova mutor….
Mari
30 mars, 2016 kl 15:38Hoppas att det kommer funka. Kramar
caroline
30 mars, 2016 kl 16:36Det kommer gå jättebra <3
Sandra
30 mars, 2016 kl 17:26Håller tummarna!!!
Kari
30 mars, 2016 kl 19:11Jag bröt löp-fastan idag efter lika delar ångest och förväntan. Jag stod och velade på kontoret i löpkläder och funderade på allvar på om det var bättre att få lov att springa men inte göra det, än att testa och sen få löpförbud igen. Resultatet blev knappt 6 km utan smärta, vilket jag är väldigt nöjd med.
Anna
30 mars, 2016 kl 20:31Vad roligt att det höll! Då är det jag som får köra ångest/längtan-rejset i morgon…
minatraningstajts
30 mars, 2016 kl 19:58Hejar på dig!
Anna
30 mars, 2016 kl 20:32Tack för pepp och tummar alla :)
Malena
30 mars, 2016 kl 21:58Jag bröt min två månaders löpfasta (inflammation i foten) i måndags. Gav mig ut o var beredd att bryta på motsvarande sätt. Började nästan gråta,av lycka efter några km när jag kom in i ett bra flow och kom in i en vacker gammal skog och inte kände nånting i foten. Håller alla tummar för att du får en motsvarande upplevelse!
Anna
1 april, 2016 kl 11:18Underbart! Lyckades aldrig komma in i flowet, sprang bara och var nervös… Idag känns det lite stelt och konstigt. Hmm… Hoppas du snart får en ny runda med lika härligt flow! Sånt förtjänar man efter löpfasta.
Ingmarie
31 mars, 2016 kl 04:24Men oj! Det var en rejäl present! :-D Hur gick det?
Anna
1 april, 2016 kl 11:18Kändes men gjorde inte ont. Idag känns det….
Heidi
31 mars, 2016 kl 08:53Känner så igen mig! Har sprungit fyra gånger sedan jag bröt mitt löpförbud förra veckan och jag är fortfarande skräckslagen (och taggad på samma gång) före varje runda. Hoppas det gick vägen för dig!
Anna
1 april, 2016 kl 11:19Det värsta som finns är att springa och vara rädd. Jag vill springa och lita på att kroppen fixar det. Fast det brukar ta ett tag tills man är där. Tills man slutar leta smärtan…
Gustav
18 april, 2016 kl 21:13Hoppas det gick bra att springa!
Hur yttrar sej dina vad-problem? Jag har dragits med krånglande vader (särskilt den ena) ganska länge. Det är som att det stelnar till i nedre vadpartiet och det blir helt stumt. Och gör ont. Brukar krävas 2-3 veckors vila minst innan det går att springa igen. I långa perioder kan det funka fint, sen kan det komma helt plötsligt. Tänkte om du hade nåt bra tips? :)
Anna
19 april, 2016 kl 06:40Det gick jättebra! Kände faktiskt inget av vaden! Helt fantastiskt! Min vad har också haft en diffus stel och stum känsla. Jag har haft svårt att peka ut precis var och ibland har det känts mer på insidan och ibland på utsidan. Ibland har det känts som en hand (eller klo!) grabbat tag om vaden med ett fast grepp. Ofta har det också gjort ont efter löpningen, speciellt i nerförstrappor. Jag har kunnat cykla och t om göra upphopp vilket har förvånat min naprapat…
Behandlingen jag fått är massage, akupunktur och stötvåg. Hoppas det löser sig för dig!