Ensam på gruppträning

Själva definitionen på gruppträning bör ju vara att det är en grupp som tränar. Men ibland på morgonpassen kan gruppen vara väldigt liten, till och med bara en person. Och jag vet att det leder till en ond spiral. Folk kollar hur många som är bokade och verkar man bli ensam går man inte dit…  

Det går alldeles utmärkt att träna två…

Jag klandrar ingen, jag gör så själv ibland. För ensam med en instruktör, känns det inte lite krystat?

Och jo. Jag hade kanske inte velat dansa zumba ensam med en instruktör. Spinning hade nog inte heller varit jätteskoj. Men cirkelträning funkar utmärkt. Speciellt om instruktören är med och svettas själv, då känns det inte krystat alls.

Idag var det dags. En ensam tjej dyker upp. Hon berättar att hon kollat bokningarna och funderat på att avboka för att ingen annan bokat sig. Sen ändrade hon sig med motiveringen att andra inte ska styra hur hon tränar och när. Att hon vill träna på den tid som passar bäst på hennes tisdag oavsett vad andra prioriterar sådär på morgonkvisten.

Klokt tycker jag. Superklokt. Låt ingen annan styra din träning liksom!

Själv fick jag en ordentlig genomkörare på arbetstid. Tidseffektivt som attan när fritiden är knapp. Dessutom är det nyttigt att smaka sin egen medicin i bland och inte fastna bakom tidtagaruret!

En bra start på dagen alltså. Nu kavlar jag ärmar, vässar mina tecknings-skills och ritar upp ett startområde på kartong. Förmodligen det mest o-skalenliga startområdet någonsin. Och jag har ju inte precis hjälp av mina skakiga armar…