Skogslycka och asfaltdrömmar…

Idag åker hela världen Öppet spår i gnistrande sol. Då är det svårt att nöja sig med en standardlöpning runt byn. Därför tog jag med mig Fredrik till Frostavallen för en mysig skogsrunda. 

Rundan börjar helt fantastiskt. Ni vet sjöar, knallgröna mossbeklädda stenar. Lättsprunget underlag…

Sen övergår det där lättsprungna till spänger under vatten, lera, stenar och krav på tungan rätt i munnen. Måste vara osedvanligt seg i huvudet för det känns som en närmast oöverstiglig uppgift att ta mig fram.

Och där någonstans får jag ångest över EcoTrail Oslo. Kommer jag verkligen att överleva 45 km terränglöpning?

Ja, jag har gjort det förr. Jag vet att jag överlever. Men det är så himla jobbigt att behöva tänka på var man sätter fötterna. Idag är det värre än vanligt, och mitt i allt det vackra kommer jag på mig själv att längta efter lite vanlig hederlig asfalt…

Kommer tillbaka till sjön igen. Ångrar min syndiga asfalt-tanke. Naturen rockar ju alla dagar i veckan.

I sommar ska jag ta mig hit och då ska jag minsann SPRADA*.

Så länge nöjer jag mig med springoccino. Det bästa som finns!

*SPRADA = springa + bada. Ordet uppfunnet av bästa Ingmarie – galningen som spring-badar året om.