Det här kommer låta helfånigt. Men jag måste få dela med mig. För plötsligt mitt i en intervall kommer känslan över mig. Ni vet den där lyckokänslan när allt bara klickar.
En annan backe. Utan musik. 13 repetitioner pga 40-årskris…
Det är en tung, malande intervall på spinningcykel. Långsam kadens till en galet repetitiv och taktfast låt. En sån där låt man aldrig frivilligt hade lyssnat på utanför spinningsalen, men som i sin rätta miljö tvingar fram hornen i pannan, envisheten och styrkan.
En känsla av att den kropp jag bor i är en maskin. Att jag är ett med min cykel och det enda jag behöver sätta fokus på är att ta mig upp för den brantaste backe jag känner. Metodiskt. Ett tramptag i sänder.
Jag känner pulsen innanför bröstbenet och synkar andetaget med takten i musiken. Trummorna ekar i rummet och pushar mig framåt. Att känna sig stark är den coolaste av känslor. Det ger självförtroende att orka lite till.
Vrider på och matar vidare. Njuter till 100%. DEN känslan.
Ville bara dela med mig av gårdagens spinning high. Medan jag tappert försöker hitta mod till dagens springande intervaller…
3 Kommentarer
traningsgladje
9 februari, 2016 kl 16:09jag vet precis vad du menar. älskar den känslan!!
Pernilla
10 februari, 2016 kl 06:45Riktigt härlig känsla! Det känns som om man äger hela världen :)
Rund är också en form!
11 februari, 2016 kl 18:12BÄSTA känslan! *ryser* :-)