Jag är ju ingen medalj-junkie. Utom vid stora speciella lopp då jag kan tycka det är kul. På Winter Cross Run fick vi ett pannband som minne från loppet. Typiskt mycket mer användbart. Mer sånt!
Anyway. Var tvungen att testa om det fungerade också och tog med det på ett rafflande intervallpass. En stege på 700 m – 500 m – 400 m och 200 m, som upprepades två gånger. Skulle pannbandet fixa biffen?
Ångesten börjar redan innan lunch. När det står intervaller på schemat blir dagen en lång väntan. Med ett lätt uns av nervositet i magen. Själva ombytet tar minst en timme. Det blir så när man måste kolla facebook före och efter varje strumpa som tas på. När man måste ”för säkerhets skull”-kissa ett par gånger och nöd-äta lite för att förhindra energitorsk…
En timme senare är även pannbandet på plats. En lång uppvärmning tar mig till brottsplatsen. För ett trekommasex kilometer långt självplågeri. Jag vet vad TSM har för riktfart på intervallerna för den som drömmer om en mara på 3:30, men jag går bara på känsla. Vill inte ha något som stressar mig, piper eller får mig att känna mig dålig. Jag gör mitt bästa så landar det där det gör.
Blir förvånad över flytet i steget. Över koordinationen i benen. Så här brukar det inte kännas när jag kör intervaller. Jag brukar mest veva omkring som en fumlig Bambi på is. Kan det vara pannbandet…?
Kommer hem och kan inte låta bli att jämföra mina siffror med facit. Ser att jag legat precis enligt plan på alla utom ena fyrahundringen där jag råkat såsa till det lite. DET har nog tamejtusan aldrig hänt tidigare. Är fortfarande lite chockad…
Kanske finns det lite hopp för den gamla traktorn. Om det så ska till ett pannband.
18 Comments
Pernilla
10 februari, 2016 at 15:32Det är ett lyckopannband från Tomelilla! :)
Anna
11 februari, 2016 at 14:04Det verkade onekligen så! Ni kan börja sälja sånna i Tomelilla. Fatta vilken turistattraktion! :)
Pernilla
12 februari, 2016 at 11:15Eller hur! Allt för att locka folk till Tomelilla :)
Jag tror ju nog att du är ganska vass med eller utan pannband, men det skadar ju inte med lite extra
krafter ibland ;)
Elisabet
10 februari, 2016 at 15:44Jag som är nybörjare på att springa lopp tycker det är trevligt att få en medalj i handen, det är liksom beviset på att jag faktiskt lyckats genomföra distansen. Förstår att tjusningen i medaljen falnar med åren. Snygga lyckobringande träningsaccessoarer är ju toppen! ?
Anna
11 februari, 2016 at 14:06Jo men så är det ju så klart. Men som du säger falnar intresset efterhand som medaljerna blir fler. Och då är det extra kul med användbara saker! Och en snygg finishertröja tröttnar man aldrig på :)
Richard (rundtramp.se)
10 februari, 2016 at 20:15Härlig beskrivning av ”intervallångesten”! Jag känner exakt likadant innan de tuffa passen. Bra jobbat!
Pannband säger du? Undrar hur det skulle sett ut på mig, som har rakat huvud. :)
Anna
11 februari, 2016 at 14:06Kan inte bli värre än på Björn Borg :)
Richard (rundtramp.se)
12 februari, 2016 at 15:29Hahaha, spot on! :)
Mia
10 februari, 2016 at 21:08Intervallångest! Saknar den ibland…samtidigt som jag känenr att jag inte alls vill intervaller just nu, så då låter jag bli :) Väl kämpat!
Anna
11 februari, 2016 at 14:07Låt du bli. Intervallångesten är bara tidskrävande :)
Mari
10 februari, 2016 at 21:23Gött pass! Heja heja =)
bureborn
11 februari, 2016 at 07:18Snyggt pannband – mycket bättre än en medalj! Dessutom kanske laddat med magisk kraft. Ser framför mig hur du dammar av intervaller i mitten av augusti med bandet om huvudet. Jag menar, Klüft hade ju med sig sin Ior på varje tävling, Holm drog i linnet och strök sig över ansiktet på samma sätt inför varje hopp. Bäst att inte ta några risker… :-) Eller så är du helt enkelt grymt stark – både med och utan pannband!
Anna
11 februari, 2016 at 14:07Vågar ju nästan inte testa utan pannband nu. Men det kommer se konstigt ut med WINTER cross run i mitten av sommaren….
Hanna - Pilates och träningstokig
11 februari, 2016 at 13:09Jag älskar intervaller, tänker att plågan ändå blir kort. :-)
Anna
11 februari, 2016 at 14:08Fast en kort hård plåga är värre än en lång måttlig… Var glad som älskar intervaller. Jag önskar att jag kunde säga det samma :) Fast det är värst innan…
hejaerika
11 februari, 2016 at 13:29Pannband brukar vara lite magiska ;) jag och min träningskompis envisas med att bära pannband maj ut. Efter det får vi hoppas magin kommer på annat vis ;D
Anna
11 februari, 2016 at 14:09Maj… då har jag ju lite tid på mig! Så får vi se var jag hittar magin sen. Ett par magiska strumpor kan man ju använda året om. Hoppas det är någon lopparrangör som tänkt på det…
hejaerika
11 februari, 2016 at 14:13Strumpor alternativt skor låter mycket bra :D