Jag sprang långpass idag. Det är ju liksom själva definitionen på torsdag nuförtiden. Att redogöra för ett långpass är inte jättespännande. En fot framför den andra och upprepa typ hur många gånger som helst. Kanske är det mer rafflande läsning vad som händer när jag kommer hem?
Öppnar dörren och dör i hallen. Slänger av mig alla onödigheter i en stilfullt ordnad hög. Bilden är en fototeknisk konstruktion, klockan åker aldrig av i hallen…
I övrigt fullt munderad med löparjacka, buff och svettiga brallor går jag raka spåret till datorn. Har jag tur hinner jag säga hej till familjen.
I turordning kollar jag av mailen, Instagram och Facebook. För att försäkra mig om att inget världsomvälvande hänt under min frånvaro. Det har det inte.
Kollar av bilderna från rundan i telefonen. Måste ju hitta någon fin till Insta. Så att ingen missar att jag har sprungit. Ser bajsnödig ut på alla. Och utsiktsbilden över åkrarna, som var så vacker på riktigt, ser bara grå och tråkig ut. Testar ALLA filter men inget funkar. Kan ju inte precis slänga upp en turkos åker.
Ger upp.
Svetten har börjat kallna nu och jag känner mig riktigt blöt och kall där jag sitter. Tar av jackan, men ärmen fastnar i klockan. Som alltid. Korvar tillbaka jackan och tar av klockan. Kopplar till datorn för att läsa in i Funbeat. Glömmer att jag skulle ta av jackan.
Blir fast med Funbeat en stund. Dels för att inläsningen strular och dels för att jag kollar var jag egentligen har sprungit. Analyserar sönder passet utan att bli klok.
Nytt försök med kläderna. Det har nu gått 20 minuter. Minst. Jag är genomblöt. Får av allt och gör mig redo för dusch (I bästa fall. Annars gör jag mig bara redo för mjukisbrallor…).
Problemet är att jag glömt ta av kompressionsstrumporna. Spritt språngande med knästrumpor är liksom höjden av läckert… Dör av tanken på att balansera på ett ben för att ta av dem, men samlar mig och sliter av eländet. Vill ju inte gärna sätta rumpan på det iskalla toalocket.
Lite dusch och mjukisbyxor på det så är jag snart redo för cappuccino. Och mat.
Den stilfullt ordnade högen ligger fortfarande kvar i hallen. Toagolvet pryds av ett gäng blöta kläder. Orkar inte ta upp…
16 Kommentarer
Nina
25 februari, 2016 kl 14:16Smilgropsinlägg ;)
Mia
25 februari, 2016 kl 15:02*fniss* Längtar nästan lite långpass nu…
Rund är också en form!
25 februari, 2016 kl 15:42Haha! Känner igen mig i massor!
Men funderar: Inte ska man väl dö av ett långpass? Eller jo, om man kört längre än man är van vid. Eller är det bara jag som kör GALET långsamma långpas…. Kan vara så. Hehe! ;-)
Anna
25 februari, 2016 kl 15:49Nej dör gör man inte. Men efter 30 km och passerad lunchdags är det lätt att man blir lite hungrig. Och osugen på att plocka upp efter sig. Surfa finns alltid ork till dock :)
Rund är också en form!
25 februari, 2016 kl 15:50Haha! Det är ju sant. :-)
elsa
25 februari, 2016 kl 18:10haha, känner igen mig så mycket i alla punkter!
hopihopi
25 februari, 2016 kl 19:18Fnissar för mig själv här eftersom jag känner igen mig i så mycket :)
Mari
25 februari, 2016 kl 19:41Skrattar för mig själv. Underbart inlägg. Rakt in i hjärtat och visst, jag känner igen mig så =)
Hanna - Pilates och träningstokig
25 februari, 2016 kl 19:55Sitter och fnissar för mig själv. Vilket roligt inlägg.
Träningsblogga-Ida
25 februari, 2016 kl 23:41Att duscha är ändå överskattat! :D
Anna
26 februari, 2016 kl 11:16Håller med. Man måste ju ändå göra det igen snart….
Sofia
26 februari, 2016 kl 06:32Haha! Precis, exakt så! :D
anneliten
26 februari, 2016 kl 07:52Jo, jag vill se en turkos åker :-)
Är funbeat bättre än jogg? Undrar jag som just nu inte loggar något alls (jag tränar, orkar bara inte logga).
Anna
26 februari, 2016 kl 11:17Vet inte. Använder det mest av gammal vana och för att alla mina vänner hänger där :)
Staffan
26 februari, 2016 kl 08:35Hahaha, igenkänning på mycket! Eller i de fall man sprungit långpass när familjen varit iväg på annat och när de kommer hem; ”Har du inte duschat ännu…?!”. :-)
Anna
26 februari, 2016 kl 11:18Hahaha! När ska de lära sig liksom? :)