Plötsligt händer det!

För att få till all min träning måste jag ofta pussla. Hitta luckor och pressa in. Det gör att jag ofta har tio minuter efter avslutat pass tills jag ska vara redo för familjeaktivitet. Tackar Gud för raggarduschen, den bästa av uppfinningar…

Men ibland händer det. Kanske två gånger per år. Att INGEN är hemma när jag kommer hem. Huset ligger tyst och inga måsten väntar.  Resterna från gårdagens middag tar ett par minuter att värma. Tidningen ligger oläst på bordet.

Duschar och hoppar i mjukisbyxorna. Äter i lugn och ro. Tar med tidningen till soffan och slänger mig handlöst. Låter mina nysprungna 21 kilometer landa mjukt i kroppen och bara njuter. Njuter av att få känna mig lite trött och inte behöva samla ihop mig och hitta energi.

Tänker att jag borde titta på Vinterstudion men inser att jag inte ens vet hur man sätter på teven. Så många fjärrkontroller liksom. Det var enklare förr. Fast då behövde man ju masa sig fram till teven för att slå på den. Det hade jag inte orkat. Det hade inte blivit teve då heller. Same same but different. Jag ligger kvar. Drar upp filten till hakan. Undrar hur många år sen det var jag tog en tupplur mitt på dagen? Undrar hur det skulle kännas…