“Det är ju inte ens en mara…”

Innan jag gick hemifrån i morse sa jag till lilla tjejen att Fredrik skulle hämta henne på bowlingen, för att jag förmodligen skulle ligga raklång i soffan. Hon frågade hur långt jag skulle springa. När jag svarade 38 kilometer tyckte hon jag var klen. “Det är ju inte ens ett marathon”.

Laddat gäng redo för avfärd mot Lund.

Vi springer i lugnt tempo. Bland deltagarna har jag lokaliserat ett gäng kändisar. De där man bara möter i sådana här sammanhang. Stämningen är på topp men bristen på öppna toaletter smolkar till det lite i glädjebägaren. Gör mig osynlig i en buske och upptäcker att hela gaveln på höghuset Kronprinsen har balkonger åt mitt håll. Tur att ingen sitter på balkongen så här års…

Bild lånad av Richard…

Vi har vinden i ryggen och löpningen går lätt. Jag hinner faktiskt inte ens reflektera över att jag springer förrän södra Lund börjar uppenbara sig i fjärran. Känner mig glad att jag har hemvägen till Kävlinge kvar också. Annars hade ju kalaset tagit slut alldeles för fort.

I Lund tränger vi ihop oss vid granen. De flesta är glada att vara i mål, men vi är tre som laddar om. Jag har nämligen lurat med mig två till på min färd mot Kävlinge. Jag bara älskar att jag har så lättlurade vänner!

Efter en stund har Katarina räknat pengarna. Nästan 26000 har samlats in till barnen på BUS avdelning 62.

Slänger i mig en hel hög med pepparkakor innan vi ger oss av. Jag har nämligen blivit hungrig. Inte hungrig som i orkeslös eller energitorsk utan hungrig som kurr i magen! Tittar på klockan. 12.10. Skalman i mig har vaknat. Mat- och sovklockan har ringt. Jag behöver mat. Som tur är gör pepparkakorna susen och jag slipper råna Sibyllan på vägen.

Sista biten mot Kävlinge får vi tampas lite i motvinden men benen känns fortfarande okej. När jag svänger in på min gata visar klockan 39 kilometer. Tänker tanken på att ta en 3 km omväg bara för att legitimera soffhänget när dottern kommer hem. Så slår den stora cappuccino-abstinensen till och jag hejdar mig.

Antar att jag haft rätt mängd kläder på mig för jag är nästan helt torr när jag kommer in. Behöver knappt duscha. DET måste vara det optimala träningspasset. Slänger i mig en grande cappuccino innan jag ens tar av jackan. Sen är jag fit for fight för en eftermiddag under filten!

Skriv upp 4 december 2016. Då springer vi igen.