Det är inte vilken dag som helst idag. Det är liksom New York marathon. Och jag är i fel ände av världen. Så där strax efter lunch började det osa marathon på instagram. Frukostladd och bylsiga överdragskläder. Nu väntar jag in lopprapporterna. Så att jag andaktsfullt kan sätta mig i soffan med en cappuccino och återuppleva.
Men stackarna måste ju hinna gå genom stan i sina överdragsrockar först. Och kanske fylla på med lite postmara-burgare. Men sen är det dags att fatta pennan. Eller tangentbordet. För jag dör av nyfikenhet.
Så länge läser jag min egen från förra året. Blir nostalgisk. Uppdaterar bloglovin. Fortfarande tyst. Läser min lopprapport från substitutmaran 2012. Blir trött. Det var ju inte alls samma grej!
Uppdaterar. Inget nytt. Kom igen nu…
4 Kommentarer
Träningsblogga-Ida
1 november, 2015 kl 21:46Åh vad jag har varit avis på folk idag! Springa i NYC liksom… Till och med jag skulle kunna tänka mig att springa 42 km om jag bara fick springa i New York. Skall genast läsa din rapport från i fjol!
Anna
2 november, 2015 kl 15:31Jag hade sprungit två varv bara jag fått åka dit :) Måste börja spara pengar för en favorit-i-repris!
Frida Matsdotter
2 november, 2015 kl 12:12Jag förstår att du blir sådär extra nyfiken bara för att du själv har varit där :D Häftigt!
Anna
2 november, 2015 kl 15:32Ja, det var en helt obeskrivlig känsla! Den glömmer man inte :)