Jag älskar löpning. Men när SMHI lovar regn hela dagen är löpsuget inte störst i stan. Då vet jag att jag måste lura mig själv för att inte hamna under filten. Att komma dragandes med en vanlig runda funkar inte, jag måste göra äventyr av min träning. Det finns ingen definition av ordet äventyr, det kan vara små vardagliga ting som gör löpningen annorlunda. Eller ger den ett syfte.
Så jag ändrade fokus. Dagens träning fick bli ett pass i buren, och löpningen blev ett sätt att ta mig hem nu när jag fortfarande saknar bil och bussarna går en gång om året, typ…
Den elva kilometer långa transporten blev en förutsättning för att kunna träna i buren. Löpningen fick ett syfte och förvandlades till en liten rolig uppgift på en vanlig torsdag förmiddag. Något helt annat än att gå ut och springa.
Jag är bäst på att lura mig själv.
Inga kommentarer