Sightseeing i det förflutna

Lyx kan vara guld och diamanter. Fast ibland känns det minst lika lyxigt att få spendera förmiddagen utomhus i fantastiskt höstväder och löparskor…

Jag påverkas galet mycket av mörkret och blir trött flera timmar tidigare nu, än under de ljusa sommarmånaderna. Därför är jag noga med att få till lite utevistelse i dagsljus varje dag. Idag blev det löpning på St Hans i Lund. De ökända backarna. Och lite annat.

Börjar springa. Någonstans mitt i uppvärmningen blir jag sugen på att titta till mina gamla lägenheter. De ställen jag bodde på medan jag studerade. Cruisar förbi Jordabalksvägen, Kämnärsvägen och Kulgränden. Blir nostalgisk. Kommer i håg sena kvällar med kemistkompisarna och en dödbakad morotskaka framför Melrose Place. Minns ett liv med fil och müsli fyra gånger om dagen och min allra första cykeltur uppför Sölvegatan. Som den dödade mig.

Den här rundan hade kunnat bli hur lång som helst. För jag glömmer liksom att jag springer. Jag är mer på sightseeing i mitt förflutna. Någonstans efter fem kilometer vaknar jag till liv och påminns om de där backarna jag är här för att springa.

Nöjer mig med två varv i beskedlig fart. Det här var en sån där dag när kroppen ville njutningsspringa. Så det fick den.