Jag är nog så långt ifrån en äventyrare man kan vara. Feg och i behov av trygghet. Med favoritplats bekvämlighetszonen. Därför visste jag inte om Anneli Pompes bok skulle inspirera mig eller kännas främmande. Att hålla andan i flera minuter är liksom inte min grej och jag känner panik bara vid tanken på att dyka ner till 130 meters djup…
Annelie Pompe är förmodligen min motsats. Hon drivs av utmaningar som i min värld är helt livsfarliga. I hennes splitternya bok “Otroligt högt och extremt djupt” ser jag min chans att få en liten inblick i den världen. Kanske förstå lite av det där som för mig känns helt främmande.
Boken är indelad i kapitel som MOD, ÄVENTYR, RÄDSLA, PASSION, UTMANING, TANKEKRAFT och ANDNING. Annelie delar med sig av sina äventyr och det är spännande att läsa, även om äventyren i sig inte inspirerar mig att bestiga berg eller dyka djupt. Vad som däremot inspirerar är hennes sätt att ta ner äventyren på jorden. Att berätta för mig att mitt äventyr inte nödvändigtvis behöver vara att bestiga ett berg, utan att det kan vara en helt vanlig vardagssituation som jag tycker är lite utanför boxen. Och där hittar jag min inspiration.
I kapitlet mod får jag exempel på olika sätt att vara modig, som är mer nära den verklighet jag befinner mig i. “Att bli modig involverar rädsla. Det är så du tränar upp ditt mod – genom att göra saker du är rädd för.”
Boken består av redogörelser från hennes äventyr och fantastiska bilder därifrån. Men boken innehåller lika mycket fakta och tips för att hantera olika känslor. Det är packningstips inför bergsbestigningen varvat med mer allmänna tips om mental träning. Hur du finner mod och motivation. Hur du hanterar rädslor och hur långt du kan nå med tankekraft.
Det är en mysig bok och trots att hennes värld inte ligger i samma solsystem som min lyckas hon pricka många vardagskänslor där jag känner mig träffad. Där hennes tips är värdefulla för mig. Som fegis. Både i vardagen och i min träning.
En kopp te, en soffa med filt och den här boken har varit mina mysstunder senaste veckan. Feelgood på hög nivå.
Vill man läsa mer om Annelies spännande äventyr så finns en intervju i senaste numret av Spring. Och så klart hennes blogg.
5 Kommentarer
anneliten
7 september, 2015 kl 12:52Just den boken tror jag att jag hoppar över.
anneliten
7 september, 2015 kl 12:53Oops… För snabb… Jag kan ibland undra varför man inte bara kan få vara i sin komfortzon. Det är klart att man kanske missar något, men…
Anna (orka mera)
7 september, 2015 kl 12:59Jag trivs ganska bra här i min komfortzon och ser i många fall ingen poäng att tvinga mig ut. Samtidigt kan jag när jag väl gör det, upptäcka fantastiska saker som jag sällan ångrar. Som zipline i Kroatien. Är fortfarande stolt och glad att jag vågade. Och i bland retar jag mig på att jag inte vågar saker. När fegheten hindrar mig själv från saker jag egentligen vill. Då kan jag behöva den där sparken i baken som boken ger.
Att utsätta mig för farliga saker är inget jag vill och där behöver jag inte heller någon pepp. Om du fattar skillnaden… :)
Ingmarie
8 september, 2015 kl 21:58Visst är det skönt att vara i sin komfortzon men det är också en oerhörd skön känsla, en kick och en ego-boost, att utmana sina rädslor. Ofta är ju rädslor helt obefogade och kan t.o.m hindra en från att leva fullt ut. Tror t.o.m att många förväxlar det med obehag. Men naturligtvis ska man inte utsätta sig för fara. (Även om just Anneli gör det emellanåt…)
Anna
9 september, 2015 kl 15:53Ja oftast är det ju inte så läskigt som man tänker sig. Och jag ogillar tanken på att missa något som jag hade gillat. Därför gillar jag peppen och tankarna i denna bok. Att utsätta mig för fara har jag inget intresse av och där är jag ok med tanken på att jag säkert missar något häftigt. För där uppväger inte det ”häftiga” det obehag jag känner inför att göra det. Lite flummigt kanske men så funkar jag…