Jag har Lisa Toffts vykort framför mig. Som pepp för att ta mig ut när motivationen tryter och intervallrädslan blir för stor. För det känns alltid lite eländigt när det vankas fart. Foten gör lite ont, benen känns stumma. Veterackarn om inte halsen känns också. Kanske skulle kroppen må bäst av en stund i soffan ändå.
En av Lisa Toffts fantastiska klokskaper.
Men solen ute lockar lite mer än tidningen och jag beslutar mig för 3 x 2.5 km snabbdistans. Med upp- och nerjogg avklarat på en timme. Jobbigt ja visst, men samtidigt med en känsla av fartvind och kraft. Av vår och lätta ben. Av tung andning och snor i näsan… Det bästa av allt.
Lunchen sitter som en smäck efteråt. Benen burrar och jag är stolt över genomfört pass. Det har hittills ALLTID varit värt att gå ut.
6 Kommentarer
Träningsblogga-Ida
9 april, 2015 kl 14:16Så klokt!
Själv har jag varit på gymmet idag. Efter jag hade cyklat dit och gick i trappan på väg upp tänkte jag: ”Neeej, jag känner mig inte i form. Kanske jag bara ska åka hem.” Undrar hur mkt man hade ångrat det efteråt? Så onödigt tänkt!
Passet var precis som ditt värt. Såklart.
Andreas
9 april, 2015 kl 19:03Extra värt med vädret idag. Snart dags att lägga undan de långa tajtsen för vår & sommar :)
Anna
10 april, 2015 kl 17:56Långa tights har väldigt kort användningstid upptäckte jag precis. Har alldeles nyligen lagt undan vintertightsen och nu är långa snart för varma…
Mia
9 april, 2015 kl 19:21Jag ska tänka på det här inlägget när jag ska springa snabbt i helga :)
Ingmarie
9 april, 2015 kl 20:21Vi är helt klart frusna på olika ställen. Jag har (minst) dubbla tröjor (och gärna vantar) men kortbrallor. ;-)
Anna
10 april, 2015 kl 17:55Jag erkänner. Jag sprang i långärmat. Men den rosa kändes vårigare så jag bytte för själva photoshooten…. :)