Jag har bara provat Yinyoga två gånger så egentligen borde jag inte uttala mig. Säger till alla andra att ge allt nytt minst fem gånger. På kort tid. Två gånger på två år kvalificerar sig inte dit…
Anyway. Jag tycker inte om det. Det är obekvämt och gör ont. Att stanna fem minuter i oskön ställning är rena plågan. Det känns som kroppsdelarna ska lossna… Duvan funkar för där är jag tillräckligt smidig för att landa i golvet. Vila i positionen. I övriga positioner blir det en kamp för att hålla upp ett tungt huvud eller överleva trycket mot en stackars knäskål!
Instruktören var hur bra som helst, det är inte där felet ligger. Jag tror bara jag är för stel för att det ska bli kul. För ont för att jag ska kunna slappna av.
Jag har inget emot lugn och stillsam yoga, men jag behöver byta position oftare. Jag hade emellanåt grymma problem att härda ut. En känsla jag inte ens har i slutet av ett marathon!
Och nu måste jag väl ge det tre gånger till – enligt mitt eget råd. Känns lite jobbigt….
Vilken yogaform tycker du bäst om?
15 Kommentarer
sandra
16 mars, 2015 kl 09:35Min favorit är just Yin yoga, kroppen älskart när jag väl kommer till skott.
Sofie
16 mars, 2015 kl 10:20Jag har ibland väldigt svårt för yin-yoga, ligger och blir arg, tycker det är obehagligt och att instruktören är dum, vill ge upp. Men jag hade en instruktör som förklarade på ett väldigt fint sätt varför det är just så, hur man känner sig skröplig (och ibland rent ut sagt förbannad) medan man håller på, men stark efteråt – motsatt yang-träning (t.ex. ashtanga), där man känner sig stark medan man håller på, men skröplig efteråt. Här är en rätt fin förklaring (dock på danska): http://www.ligeherligenu.dk/OmYinYoga.html
Med det sagt är inte yin-yoga min favorit heller, men ett intressant alternativ som är spännande att utforska.
minatraningstajts
16 mars, 2015 kl 10:31Det som utmanar dig… osv :=) Min favorit är nog valfri hathavariant. Mycket lek, det gillar jag. Och ashtanga förstås.
Fredrik
16 mars, 2015 kl 14:54När jag kör yin yoga i vardagsrummet går det alldeles utmärkt. Avslappnande och det känns bra. Tricket verkar vara att hålla tillbaka 20 % och få tid att sjunka djupare ner i positionen. Kram!
Kicki
16 mars, 2015 kl 18:46Power yoga är min favorit! Jag gillar att svettas…
Nina
16 mars, 2015 kl 19:30Jag ska sådär härligt provocerande säga att yinyoga är fruktansvärt bra för stela löp- och träningskroppar :) Samtidigt så fruktansvärt jobbigt, utmanande och tålamodsprövande. Jag dog litegrann när jag började yinyoga. Det gjorde ont, jag hade myror i hela kroppen och det var precis sådär som du beskriver. Det vänder – jag lovar. Ge det tre gånger till ;) minst, och jag är övertygad om att det finns något riktigt, riktigt bra för dej att hämta ur djupstretchen. Keep up!
Helén
16 mars, 2015 kl 20:49Jag bara älskar yinyoga. Skönt-ont
Jennie Dyrhill
16 mars, 2015 kl 21:15Men bara 5 gånger kan du väl inte ge det? 21 gånger, minst-det är då det blir en vana… Jag gillar yoga mest för instruktörens skull. Yinyoga med Johanna Andersson är helt ljuvligt, annars är jag inte så yin:ig av mig. Ses vi på yogagames?
Sara
16 mars, 2015 kl 21:37Jag tror Fredrik har det. Jag har också svårt för yin, mest för att jag är så nervös för att jag ska göra fel och hänga i lederna. Pratade lite med Kim på ”min” studio som är en fantastisk yinyoga-lärare för att få lite tips och ett av dem var just det – gå till 70%. Man kan inte gå lika långt som yang-yoga för där stannar man bara ett par andetag. Det blir för intensivt att spendera så lång tid där. Det dumma är att jag och Kim alltid har klass samtidigt så jag får aldrig chans att gå på hennes för att få tips och stöd väl i positionen.
Lotta
16 mars, 2015 kl 21:44Jag gillar Vinyasa flow, Jivamukti, Bhakti. Det ska vara flöde, dynamiskt, men tycker kanske att det snarare är vilken instruktör som kör och dennes speciella stil och personlighet, som avgör hur mycket det tilltalar mig, än exakt vad det kallas och vilken gren det sägs tillhöra. Många är ju ganska lika, egentligen. Jag har oxå svårt för Yin yoga även om jag förstår poängen med det, någon gång som omväxling (med rätt lärare, Johanna Andersson är ju underbar!) kan kännas bra, som ett pass av fem en dag på Yoga Games t.ex. men överlag så väljer jag bort det.
andreas
17 mars, 2015 kl 08:07yin helt klart. Kände när jag började med yoga att det var svårt med pass där man byter position ofta för att jag inte han sjunka in och känna efter eller tid att andas. Det går mycket bättre nu. Också en behaglig kontrast till min rastlöshet och allt brus. Att bara göra ingenting en stund och stänga av allt. Men jag gör nog som Fredrik, plågar mig utan börjar återhållsamt och jobbar mig djupare in när det känns som att kroppen vill det.
Rund är också en form!
17 mars, 2015 kl 11:22Jag har inte provat så himla mycket olika typer av yoga. Men älskar yin yoga!!
Som någon här ovan var inne på; tanken är ju inte att det ska vara outhärdligt. Man ska hitta en nivå på position som motsvarar ungefär 70 % av max, vilket gör att du ska KUNNA slappna av.
Självklart blir vissa övningar tuffare än andra (om man är stel). Och därför är yin yogan mycket mental träning, framför fysisk.
Tycket absolut du ska prova igen. Och försöka hitta en ”snällare” variant av de positioner som kändes ”värst”.
Kram M
Anna
17 mars, 2015 kl 20:34När jag gick på yin-yoga så sa instruktören att yin-yoga var mer utmaning för psyket än för kroppen.
Att där när det är kämpigt med tålamod eller vad det nu är som känns jobbigt psykiskt – möta det och kika på det, kanske se vad frustrationen är kopplad till. Helt enkelt – varför reagerar jag? Och där och då har utrymmet att möta det face to face liksom.
Jag gillar yin-yoga även om mitt nya träningsställe inte har det på programmet.
Kämpa på =)
Gunilla johansson
22 december, 2015 kl 09:20Du behöver inte stanna i en position 5 min när du börjar! Stanna så länge du orkar, och öka med tiden. Kolla efter ett pass, och yoga hemma, så slipper du känna pressen från en ledare.
Anna
28 december, 2015 kl 07:22Tack för tipset. Jag ska ge det några gånger till :)