Alltså löpning. Det finns miljoner anledningar att springa och den ena är liksom bättre än den andra. Ja, ni vet det där klassiska: enkelt, man kan göra det var som helst, billigt, behöver bara ett par skor, inga tider att passa, friskluft, egentid, meditation, rensa hjärnan… Men det finns en anledning till som jag fått äran att uppleva idag. För andra gången på mindre än ett år. Löpning helar. Läker och återhämtar.
Efter min cykelkrasch fick jag höra att det skulle ta minst ett år innan axeln var läkt och funktionerna tillbaka. Jag skulle ha ont och ha dålig rörlighet. Länge. Och hade jag inte sprungit är jag övertygad om att det hade blivit så. För när jag inte sprang gick jag och höll armen nära. Vågade inte röra mig. Försvårade blodcirkulationen och lärde in konstiga (obefintliga) rörelsemönster. När jag sprang pendlade armen. Om än så lite så lite så rörde den sig. Mjukade upp och drog dit blodflöde. Det har gått 11 månader nu och jag har friskförklarat min axel för länge sen. Läkningen tog max ett halvår, faktiskt inte ens det.
Igår drog jag till något i bröstkorgen när jag skulle kliva av tåget. Något högg till och efter det kunde jag inte andas djupt. Kändes som ett fruktansvärt obehagligt tryck över bröstet. Mitt nojiga jag tänkte hjärtinfarkt medan mitt förnuft insåg att det nog hade mer med någon låsning att göra. Försökte sträcka ut men inget hjälpte. Sov lite på saken och vaknade i oförändrat tillstånd.
Tänkte tillbaka lite på axeln och läkningen. Tänkte att lite cirkulation och pendlingsrörelse kanske kunde vara receptet. Som en sista utväg innan paniktelefonsamtalet till naprapaten. Jag ska ju ändå till Portugal i övermorgon, och där är låsningar ytterst ovälkomna.
Löpning alltså. Första 300 meterna var plågsamma. Kunde nästan inte andas. Men gradvis släppte det för att slutligen vara helt borta.
En löprunda som besparade mig 600 kr i naprapatbesök och gjorde min Portugalresa typ miljoner gånger roligare. Nu slipper jag sitta i solstolen och titta på när andra springer. Löpning is da shit. Några frågor på det?
7 Comments
Nina
12 mars, 2015 at 15:20Inte en ynka liten fråga – rörelse is da shit! Cirkulation och inre massage. Amen.
Njut Portugal och all rörelse (!) där!
Sarah Jaxell
12 mars, 2015 at 15:57Men släng det in my face! *jag som får sitta och titta på* Men skönt att det rättade till sig. Förstås.
Anna
12 mars, 2015 at 20:21Du ska inte sitta och titta på! Du är frisk på söndag! Skriv det i pannan!
Ingmarie
12 mars, 2015 at 19:59Inte en enda fråga. Bara konstaterar att löpning ÄR en av de bästa ”medicinerna” alla kategorier. :-) (Fast det är lite bra ändå att naprapaterna finns… :-) )
anneliten
12 mars, 2015 at 20:17Håller med Ingmarie, bra att naprapater finns när man sprungit på för mycket för fort, med felbelastning eller bara haft otur :-) Själv har jag ofta upplevt att kontorsstela axlar mjukas upp väldigt bra av löpning.
Anna
12 mars, 2015 at 20:20Absolut. Löpning läker ju inte precis skador som uppkommit just av löpning, men konstiga bröstkorgar och axelsmärtor gör det susen för! Naprapater är guld och jag betalar gärna för att gå dit när det behövs!
Mari
13 mars, 2015 at 20:29Håller med. Den är magisk. Den läker mycket.