Lat

Inga rödljus i skogen, men man kan stå still ändå…

Jag tränar en himla massa men är i grund och botten ganska lat. Jag är nämligen inte den som:

– joggar på stället vid rödljus. Däremot stannar jag klockan…

– trampar runt på spinningcykeln innan klassen börjar. Har inte ro att sitta där. Springer mest runt och pratar. Bättre mingel-tillfälle finns inte.

– gör egna yogasekvenser i väntan på att yogan ska börja. Känner mig obekväm. Jag kan blunda lite och sitta stilla, men mest kikar jag på klockan och vill komma igång.

– joggar ner efter lopp. Herregud, när man äntligen får stanna… En gräsplätt i solen lockar mycket mer!

Det är först under senare år jag börjat värma upp inför lopp. Men bara om de är kortare än en halvmara. Annars tar jag det på vägen….

Lat är mitt mellannamn. Utom när jag väl tränar. Hur fungerar du?

10 Kommentarer

  • Svara
    Annika
    18 februari, 2015 kl 15:55

    Kan aldrig bara stå och vänta på bussen på en hållplats. Tror alltid att jag hinner en powerwalk till nästa hållplats…. hinner dock ej alltid

    • Svara
      Anna (orka mera)
      18 februari, 2015 kl 16:00

      Fast när du säger det… SÅN är jag också! Då är jag kanske inte så lat ändå… Eller bara charmigt inkonsekvent :)

  • Svara
    Träningsblogga
    18 februari, 2015 kl 20:45

    Hahaha, jag fungerar EXAKT likadant! :D

  • Svara
    Märta Johansson
    18 februari, 2015 kl 21:33

    Nej det där med uppvärmning inför lopp har jag aldrig fattat. Man måste ju spara krafterna till själva loppet ;-)

    Och ja, jag stannar också klockan vid rödljus. Ibland känner jag mig lite löjlig när jag gör det, det är ju enbart av den fåfänga anledningen att jag inte vill få oförtjänt höga tider på rundorna.

  • Svara
    Mia
    18 februari, 2015 kl 21:49

    Värmer heller aldrig upp inför lopp. Eller ibland har jag gjort så att Ola ska kunna ta en bloggbild på mig när jag springer…och fortf ser fräsch ut.

    • Svara
      Anna
      18 februari, 2015 kl 22:17

      Ja annars får man ju bara de där målgångsbilderna när man nästan är döende. Smart drag av dig :)

  • Svara
    Sarah Jaxell
    18 februari, 2015 kl 22:12

    Jag älskar rödljus och jag älskar Kodak-moments så man kan stanna till lite ibland. Inte konstigt man är seg och utthållig i längden med alla de konstpauserna. Fast ändå lat… Måste vara en typisk löparekvation.

    Den där bilden måste vi snacka om. Och preskribera. 1-0 till dig…

    • Svara
      Anna
      18 februari, 2015 kl 22:19

      Hihi. Jag väntar på hämnden… Du får säkert gott om uppslag i Portugal! Eller där ska vi förstås bara vara snygga och solbrända. Alltid med lätta steg och stolt hållning….

  • Svara
    Pernilla
    19 februari, 2015 kl 09:27

    Ha ha! Precis så när jag oxå :)

  • Svara
    Karin FitnessochHalsa.se
    21 februari, 2015 kl 23:39

    Du är ju bara smart och sparar krafterna till det riktiga träningspasset! ;-)

  • Kommentera