Tjuvkik

Jag brukar inte smygtitta på mina yogis under savasana. Jag brukar sitta med ögonen stängda. Men idag hade jag något i linsen som gjorde det omöjligt att blunda. Därför tjuvkikade jag litegrann. Upptäckte små roligheter.

image 

För det är visst inte så himla lätt att bara släppa allt och slappna av. Ett par fötter som sprallar. Tår som kniper och slappnar av. Uppspärrade ögon i taket. Någon som vaggar otåligt från ena skinkan till den andra. I två minuter. Sen kommer gummiklubban och alla ligger som fromma lamm på mattan. Så mycket spännande som händer när man tror att alla slappnar av.

7 Kommentarer

  • Svara
    idaaspens
    16 januari, 2015 kl 11:38

    Haha, som jag på yoga. Vickar på alla mina kroppsdelar. Kanske därför jag aldrig lyckats börja komma in i det… ? Hmm.

  • Svara
    Mia
    16 januari, 2015 kl 12:29

    Haha… Ingen som ligger och hummar och ojar sig lite och gör små problem jättestora? Det kanske skulle vara min roll i det hela…

  • Svara
    Nina
    16 januari, 2015 kl 14:43

    Brukar upptäcka små egenheter hos mej själv. Justera mej i det oändliga, flytta foten en millimeter, försöka plöja ner lite till av mellanrummet mellan skulderbladen i mattan… oh my :)
    Ser detsamma, liksom du, hos mina yogisar och det är lite mysigt. Behövs lite småfix innan man kan släppa taget helt. Sat Nam bara!

  • Svara
    aronssonemil
    16 januari, 2015 kl 16:22

    Riktigt underbar blogg Lina, kolla gärna in min med om du har tid går rätt bra nu, kul med lite respons ifrån en sån bra blogg som du driver :)

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2015 kl 13:28

      Jag heter Anna…

  • Svara
    Sara
    16 januari, 2015 kl 16:32

    Oj, jag tittar alltid, och tycker inte att jag tjuvkikar. Att observera är intressant under en längre tid för precis som i övriga positioner kan man märka utvecklingen och sinnesstämningen hos eleverna. Som när hon som har svårt att blunda och slappna av stänger ögonen för första gången och ligger lugn under Savasana, eller när jag märker att samma elev alltid börjar rör sig från sida till sida och ta sig mot ländryggen efter en stund. Då kan jag till nästa gång se till att hon lägger ett bolster under knäna för att göra det skönare.
    Ibland är det skönt att blunda själv och bara vara i stämningen i rummet men oftast så ”tjuvkikar” jag.

    • Svara
      Anna
      17 januari, 2015 kl 13:29

      Klok som en bok. Visst kan man se mycket genom att observera och på så sätt kunna hjälpa till. Men jag vill inte att de ska känna sig iakttagna. Känns som det är svårt att slappna av om man vet att någon tittar på en…

    Kommentera