Släpade med mig familjen till Bjärred för en promenad längs havet…
Jag njuter av promenaden och sällskapet när plötsligt en löpare glider förbi. Det rycker i löpartarmen. Och fastän jag just nu upplever jordens skönaste promenad kan jag inte släppa tanken på att låta benen sträcka ut. Andningen fördjupas. Pulsen att slå.
Promenad i all ära, men inget går upp emot en vintrig löprunda. Så är det bara.
Vi spankulerar vidare. Pratar om himmel och jord. Observerar löparmodet i Bjärred. R90. Har aldrig förstått mig på snörena under knäna, bara tanken på något som drar åt där känns obehaglig. Men vad vet jag, jag har ju faktiskt aldrig testat.
Kommer hem. Glad över att slippa duscha. Promenad är inte så pjåkigt ändå.
3 Comments
pernillabredolt
27 december, 2014 at 19:13Underbar bild! Är inte heller promenadfrälst, bättre än inget men springa är ju trots allt härligare. Jag har ett par R90 brallor och lovar, de är supersköna :)
Anna
28 december, 2014 at 14:55Haha, då får jag lita på dig. Även om det känns läskigt att ha något som drar åt kring knäna… jag är liksom kittlig där :)
pernillabredolt
28 december, 2014 at 18:54Iofs kanske det är konstigt om man inte är van. Jag har levt med hårt tejpad fotbollstejp runt knäna i 20 år…