Igår hände något riktigt konstigt. Solen sken. Ja för första gången på typ hela november. Klockan 11.30 ser jag att SMHI utlovar nya moln vid klockan 14. I ren panik slänger jag på mig löparkläderna och lämnar huset för en 19-kilometersrunda. En halvtimme innan lunch.
I hela mitt liv har jag aldrig gjort något så wild and crazy. För Skalman i mig är sjukligt besatt av att äta på vissa tider. Att äta klockan 13.30 (som det blev) är lika osannolikt som att månen trillar ner eller att jag vinner en miljon på lotto.
Jag måste varit riktigt desperat…
9 Kommentarer
pernillabredolt
26 november, 2014 kl 18:00Underbart! Här i Sthlm har hela dagen varit en stor dimma.
Sarah Jaxell
26 november, 2014 kl 18:41…eller lika osannolikt som att det är vår i november. Skönt att du hann ut innan vintern!
Rund är också en form!
26 november, 2014 kl 20:08Haha! När man blir sugen så blir man. T.o.m. om man heter Anna….! ;-)
Lina
26 november, 2014 kl 21:13Underbart! På min lunchrast skyndade jag mig ut fort som tusan igår och fick lite av solens strålar! :)
Mari
26 november, 2014 kl 21:13haha. Men så underbart =) Härligt att du fick se solen också. Den saknas.
minatraningstajts
26 november, 2014 kl 21:16Haha, låter helt underbart ju! Älskar att du litar så på SMHI också ;=)
Anna
26 november, 2014 kl 22:05Ja, det är nästan konstigare än att jag missade lunchen. SMHI har ju ALDRIG rätt. Och inte igår heller. Solen sken hela eftermiddagen så jag paniksprang faktiskt helt i onödan :)
Mia
26 november, 2014 kl 21:55Jag såg solen igår. Det är helt sant!
Nina
27 november, 2014 kl 06:26Ända sättet att se ljuset these days är att motarbeta allt :D