Jag börjar tagga till inför lördag. Helsingborg marathon ska bli så galet roligt. Ett helt nytt och outforskat lopp, utan gamla tider att slå. Utan vetskap om vad som väntar. Det känns som de lyckats dra ihop en fantastisk bana med både skog och hav. Med platt och kuperat. På mjukt och hårt underlag.
Belöningen!
Jag anmälde mig faktiskt mest för att få vara med på premiären. För att ha möjlighet att bli en av tanterna och gubbarna som sprungit ALLA lopp när de 20-årsjubilerar. Egentligen har jag ju New York som mål i år, och i ärlighetens namn ligger de lite för nära varandra. Men man lever ju bara en gång. Och vissa saker är för kul för att missa.
I mitt facebookflöde ser jag bilder på medaljen och finishertröjan, och plötsligt känns det väldigt nära till festen. Jag är laddad för 42 kilometer löparglädje och en återhämtningslatte på Koppi.
Det enda orosmolnet på min himmel är det faktum att två av fyra familjemedlemmar har ont i halsen. Därför skålar jag i vitaminbomber snarare än Vitargo.
Håll tummarna för mig och mitt immunförsvar är ni snälla!
13 Kommentarer
Mia
10 september, 2014 kl 17:52Håller alla tummar!!! Jag förstår att du är pepp. Har följt killarna bakom loppet på Instagram väldigt länge. Vilken glädje de sprider :) Tror som du att det blir 42 km löparglädje! Ja, inte för mig då, men för dig :)
Rund är också en form!
10 september, 2014 kl 18:19Cool medalj! :-)
Håller tummarna för dig!
Kram M
Lina
10 september, 2014 kl 19:44Kul med mara!! Håller tummarna!!
Ingmarie
10 september, 2014 kl 19:57Halsbaciller biter inte på dig! Är det både grus och asfalt alltså? :-) Lycka till!!!
Helén
10 september, 2014 kl 20:49Lycka till!
Kim
11 september, 2014 kl 10:01Lycka till på lördag, hoppas vi ses! Jag ser fram emot att höra stories om serpentinbacken sedan! :)
Anna
11 september, 2014 kl 11:51Haha, det lär du få göra! Backar i ett marathon… hur tänkte de nu? :)
Joanna Sörensen
11 september, 2014 kl 11:29Lycka till – kanske vi ses! :-)
Håller med; ska bli så kul att vara med om premiären och att vara en av bara ca 500 tjejerna!
Fast mördarbacken vid 36 km ser vi inte fram emot eller hur…? :-/
Anna
11 september, 2014 kl 11:53Är det bara 500 tjejer? Det var lite fjösigt :) Mördarbacke vid 36 km är rent elakt, men skönt (eller kanske inte!) med nedförsbacke sen!
Andreas
12 september, 2014 kl 08:45Hjälp! slut på havregryn hemma. Ingen grötfrukost idag gick att hantera men imorgon ska första maran avklaras… har som längst kommit 34km i ett svep i sommar. Detta kommer bli jobbigt mentalt.
Anna
12 september, 2014 kl 10:00Vet inte vilket som är jobbigast, att överleva en morgon utan gröt eller springa ett marathon… :) Jag undrar om det inte är gröten…
Om vi inte ses på startlinjen får jag passa på att önska dig världens lycka till! Ta det lugnt i början och njut av stämningen. Och när du sprungit 34 är det ju bara en ”stor furlund” kvar…
Andreas
12 september, 2014 kl 12:31Ska försöka ta det lugnt i början men de är så lätt att man känner sig som en kalv på vårbete… hoppas att någon av de 500 tjejerna har mitt tempo för ni brukar va oerhört duktiga på att hålla jämn fart! Ska tänka på furulund då när de blir jobbigt haha. Den där serpentinbacken kan väl inte va värre än storgatan då. Sen är det kävlingegången på söndag också när man återhämtat sig. Stort lycka till själv!
Sara Jobsson
13 september, 2014 kl 05:36Hör du nån som hejjar innan vätskekontrollen som är före Pålsjö Skog är det jag. Ska hålla utkik efter dig!