Tvåhundringar på schemat igår. 3 x 5 stycken. Lät ju inte så farligt. 200 meter är ju så kort att man knappt hinner börja innan det är dags att sluta. Trodde jag.
Med bara 20 sekunders vila mellan intervallerna, blev det en plåga jag helst ville glömma och aldrig uppleva igen. Trodde jag skulle dö. Femton gånger!
Fick trösta mig med att hämta ut mina nya skor efteråt, så nu känns allt bra igen!
3 Comments
minatraningstajts
2 juli, 2014 at 08:48Helt himla grymt att inte sakta ner farten och slacka när det blir jobbigt. Bra huvud!
Helena Z
2 juli, 2014 at 21:30200-ingar som är så underbara :-) Jag körde också ett gäng igår, dock en mer traditionell variant: 12 st med 1 min vila. 20 sek vila – då är det ju knappt lönt att stanna :-) Hur lång serievila fick du?
Anna
2 juli, 2014 at 21:45Serievilan var 1 minut enligt receptet, men jag fick tjuva till mig 20 sekunder till. Hade tokdött annars! Lät mycket trevligare med 1 minut mellan varje intervall! i det här upplägget var visst tanken att det inte skulle vara maxmax utan så pass mycket under att man skulle fixa hela vägen. Men det är en svår balansgång….