90-sekunders intervaller i backe är spännande på många sätt. Speciellt om man gör det mitt på Kävlinges egen E4, Storgatan.
Första rundan rejsar jag mot en tant på cykel, och vinner. Får en peppande kommentar när jag vänder neråt igen.
Nästa vända möter jag dotterns klasskompis och får snygga till steget lite, hon ska ju inte behöva skämmas för att jag har tungan vid knäskålarna och tappat hållningen fullständigt.
Några vändor senare möter jag en man med några promille för mycket i blodet. Med cigaretten hängande i mungipan konstaterar han att det ser hälsosamt ut att springa. Jag ångrar fortfarande att jag inte bjöd med honom på en intervall…
3 Comments
Nina
9 juli, 2014 at 07:13Du är en sann glädjespridare! Och en superspringare :D
Mari
9 juli, 2014 at 17:29Haha fantastiskt =) älskar allt man hinner vara med om på en löprunda =)
Lina
9 juli, 2014 at 20:56hihi underbart :)