Löpartyper…

2010 skrev jag det här inlägget om vilka olika typer av löpare jag hade lyckats urskilja någonstans på en strandpromenad i Nice. Men tiderna förändras och löpartyper kommer och går. När jag läser inlägget idag känns det lite out of date och jag kände att jag behövde komplettera lite.

Den riktige löparen, löparwannabe:n, och fitnesslöparen finns såklart kvar. Den riktige löparen med exakt samma kläder som för 4 år sedan. Löparwannabe:n har uppgraderat teknikprylarna och ökat mängden kompressionsmaterial i kläderna. Fitnesslöparen är den samma men med en nyare garderob och mer Avicii i lurarna.

Men det har kommit till ett par kategorier: barfotalöparen, ultralöparen och terränglöparen. Och som vanligt garderar jag med att säga att det är skrivet med glimten i ögat och inte avser att såra någon…Så här:

Barfotalöparen:

Klädsel: Barfota. Eller barfotaskor. I övrigt lite bohemiskt. En bomulls-tisha duger gott.
Övrigt: Har läst Born to Run och tänker att barfotalöpning är lösningen på alla problem. Man behöver inte göra något annat än att ta på sig barfotaskorna och tassa iväg. Eller ännu hellre skippa skorna helt. Utan skor blir man per automatik uthållig och skadefri. Barfotalöparen missionerar gärna om sin upptäckt och vill omvända världen. Löpstil: tassande.

Terränglöparen:

Klädsel: Spejsiga terrängskor med grovt mönster. Kläder av märket Salomon. Endast. Förmodligen lika välmatchad som fitnesslöparen, men låtsas inte om det…
Övrigt: Söker upplevelser snarare än kilometertider. Undviker folksamlingar och stora lopp och tycker att Lidingöloppet missbrukar ordet TERRÄNG. Hallå, det är ju inte ens i närheten av obanat! Ger sken av att inte bry sig om teknik men har stenkoll på antal höjdmeter…

Ultralöparen:

Klädsel: Normal. Kryddat med blånaglar…
Övrigt: Ultralöparen anser att more is more. Springer så långsamt att klockorna stannar och fötterna snubblar på varandra. Ultralöparen älskar att fika och fikar förmodligen minst lika mycket som han/hon springer. Kosthållningen består av chips, salta sillar, och resorb. Ultralöparen är lättroad och tycker att det hundrafemtionde varvet på samma bana fortfarande är spännande.

Har hört ryktas att hipsterlöparen är på ingång. I alla fall i storstan. Nyheten har inte nått Kävlinge men jag återkommer om denna nyhet om ett par år när även vi på landet lärt känna fenomenet.

Så. Vem är du? Trots helgens ultra är jag nog en wannabe i själ och hjärta. Även om det var gott med fika…