Dags att långsamt lyfta huvudet ur sanden. Ända sedan jag fick startplatsen till Ursviks Ultra i julklapp har jag envist borrat huvudet i sanden, blundat hårt och låtsats att allt var en mardröm.
Ville avklara Portugal först. Och halvmaran. Men nu när bara fem dagar återstår är det förmodligen hög tid att öppna ögonen. Inser att mängdträning i Portugal och halvmaraveckan innan inte är bästa uppladdningen, och de stela vaderna skriker efter nåd. Frågan är om de hinner repa sig innan lördag.
15 km. 5 varv. Totalt 75 km med start mitt-i-jäkla-natten. Midnatt och mörkt. Rötter att snubbla på och backig terräng. Och jag vet inte hur man gör…
Vad äter man? Hur många skor behöver man? Hur ont gör det? Finns det troll i skogen? Varulvar? Mördare? Hur mycket compeed behöver man bunkra och är det något särskilt att tänka på annars? Ni som ultrar, pleeease hjälp mig!!
I övrigt tänker jag litegrann som inför skidtävlingarna på mellanstadiet: hoppas jag blir förkyld! För jag är rädd. Livrädd. Rädd för att inte uthärda, rädd för att hamna ohjälpligen sist och ensam i mål, fem timmar efter alla andra. Och så har jag aldrig känt någonsin inför ett lopp.
Helt ärligt känns 75 km övermäktigt och jag planerar att kliva av efter 45. Det är ju ganska långt det med. Oavsett vilket slipper jag inte mörkret. Så:
Finns det någon som har tråkigt natten mellan lördag och söndag och vill göra mig sällskap i skogen är ni hemskt välkomna. Jag är ju mörkrädd för tusan…
7 Kommentarer
Caroline
31 mars, 2014 kl 07:52Jag har ju ett helt gäng hundar, Om dom följer dig varsett varv så är du inte ensam, o jag lovar att skulle nån försöka ta dig eller skrämma dig så kommer dom skydda o försvara dig vännen :) Du FIXAR detta! Jag o många fler TROR på DIG !!
anneliten
31 mars, 2014 kl 08:04Jag skulle absolut springa med dig om jag fick. Men du grejar detta Anna. Och du vet hur det är – ju större utmaning desto skönare känsla när man genomfört.
Fredrik
31 mars, 2014 kl 08:26Det ser lite läskigt ut när skylten är nersmetad med blod från de som stupat i försöken att bemästra banan. Akta dig för troll, spöken och andra faror! Kanske ska du ta vitlök och silverkors!
coyntha
31 mars, 2014 kl 09:38Det kommer att gå hur bra som helst.
Tror inte du behöver byta skor om du inte bli för blöt! Ät och drick per timme från början så du orkar!
Glöm inte salttabletter! Ha det kul!
Önskar jag kunde komma och springa med dig :)
kram
Björn Svensson
31 mars, 2014 kl 09:54Hej Anna. Jag kommer att vara på plats och kan nog göra dig sällskap i skogen om du vill. :-) Jag är inte anmäld så jag hänger gärna med några varv. Har hyffsad erfarenhet av ultralopp. Jag har också värsta pannlampan… ;-)
Mvh
Björn
Johanna
31 mars, 2014 kl 13:36Du behöver nog inte bekymra dig om att byta skor (ofta är det bättre att låta fötterna vara, man riskerar att göra det värre genom att byta skor). Du äter sånt som du tycker är gott. Ta med dig lite av varje, både salt och sött, du vet aldrig vad du blir sugen på :) Ta det lugnt från början. Om du klarar av att hålla igen i början så håller du ihop mycket längre, både fysiskt och mentalt. Man FÅR gå på ultra. Lycka till, du fixar det! :)
Ingmarie
2 april, 2014 kl 02:06Jag förstår dig till fullo (kan inte ens tänka idén att vara med på det där!) men mörkret är det sista du behöver vara rädd för. Det är ju just bara mörker! :-)
Det kommer gå fint! Gör ditt bästa som alltid! :-)