Bergspasset plus löpning tillbaka till hotellet. 43 kilometer. Minst. Orolig över känslan i foten innan start men det var i onödan. Foten protesterade inte en enda gång. Inte kroppen heller. Den bara flöt med, gjorde vad som förväntades och mycket mer där till. Inte en gång veknade huvudet, tvekade eller sa ifrån. Humöret på topp hela dagen. Mycket tack vare det fantastiska gäng som utgjorde sällskapet för dagen. Idel glada tillrop, skönsång och pepp.
Lyckan i hela kroppen. Ursäkta att jag talar som jag är nyfrälst, men jag är nog fasen det. Jag måste springa bergspasset nästa år igen. Jag måste tillbaka. Och jag önskar att alla kunde känna den känslan jag har i kroppen nu efteråt. Bara älskar känslan.
10 Kommentarer
sandra
20 mars, 2014 kl 21:27Själv sprungit bergspasset och det är en grym upplevelse :D
Birgit
20 mars, 2014 kl 21:43Härligt jobbat!! Själv ser jag framemot att kunna springa över huvudtaget! Bra gjort!
Andreas
20 mars, 2014 kl 21:52Grymt! Riktigt bra jobbat!
Ida
21 mars, 2014 kl 07:16Riktigt bra jobbat :) Jag var precis så där hög på endorfiner efter bergspasset förra veckan, riktigt riktigt roligt och framförallt fina omgivningar!
Fredrik Nystedt
21 mars, 2014 kl 07:47Härligt. Behåll känslan ett tag. Du behöver den natten mot den 6 april!
Nina
21 mars, 2014 kl 13:13Låter genomljuvligt!
Lotta
21 mars, 2014 kl 22:16Den känslan kommer jag aldrig att uppleva. 43 km lär aldrig hända, och skulle det ändock göra det skulle det definitivt inte kännas lätt..
Anna
22 mars, 2014 kl 08:18Man ska aldrig säga aldrig :)
Snorkkis
23 mars, 2014 kl 06:06Vad härligt! Och skönt att kroppen levererade!
Gert
23 mars, 2014 kl 10:45Jag har sprungit två marathon.Den dagen kändes det skönt.Dagen efter kunde jag knappt knyta skorna. :)