Idag fick en av mina löpklienter äran att testa konditionen med hjälp av det gamla hederliga Cooper-testet. Ni vet det där man gjorde i skolgympan…
Ett enkelt test som ändå ger en bra uppskattning på hur det ligger till med konditionen. Vi körde på tid. 12 minuter med målet att hinna så långt som möjligt.
I Kävlinge finns inga löparbanor så vi valde en hyfsat flack asfaltsträcka. Såklart blir resultatet mer rättvisande om banan är helt platt. Gps:en är också en felkälla, men då syftet främst är att mäta utvecklingen framöver spelar det ju inte så stor roll om man använder samma sträcka och samma klocka.
Anyway. 12 minuter kan låta kort, men det kräver sin fokus och sitt pannben.
Den uppmätta sträckan kan sedan omvandlas till uppskattad VO2-max, t ex här. Här kan man sedan jämföra sitt värde med resten av populationen. Vill man jämföra med Björn Dählie under sin storhetstid så sägs han ha haft ett syreupptag på 95 ml/kg/min som bäst. Charlotte Kalla hade 74 som 20-åring.
Mattias Reck mätte mig till 77 ml/kg/min en gång i tiden, hur tusan det nu gick till…
3 Kommentarer
Ingmarie
7 mars, 2014 kl 21:39vad hade du nu då? Och visst bör/ska man väl ha med sin vikt? Eller har jag missat något…?
Anna
7 mars, 2014 kl 23:15Det var inte jag som testade. Jag satt på cykel bredvid med piskan :)
Jag vet inte hur formlerna ser ut men du får ut svaret per kilo. Olika tunga personer som springer lika fort måste alltså ha olika VO2 max mätt i l/min.
Ingmarie
9 mars, 2014 kl 20:39Ja typ. När man gör ett ”riktigt” måste man väga sig innan. :-)