Efter månader i sås-träsket, i mellanmjölk-löpningens trygga värld, fick jag ett infall att testa formen. På fem kilometer skulle det ske. Har egentligen bara en tid att jämföra mig med, den från vårruset för två år sedan. I övrigt springer jag just aldrig 5 km.
Vårruset 2012. Idag hade jag mer kläder…
Värmer upp. Löpskolar. Kör ett par stegringslopp. Sen är det dags. Kniven mot strupen. Börjar i medvind och svagt nerförslut. Känns bra det här. Har larm inställt på klockan så att det ska pipa om jag börjar slöa till, men än är det ingen fara. Någon kilometer senare möts jag av den underbara combon uppförsbacke och motvind. Segt som attan och jag är övertygad om att klockan ska börja skrika vilken sekund som helst. Pinnar på lite extra bara för att slippa höra.
Andas tungt och blir påhejad av ett gäng tonåringar. Plötsligt säger klockan att jag är klar och ingen kan vara gladare än jag. Sneglar på tiden och inser att jag slog vårruset-tiden med 3 futtiga sekunder. Jag har ju sagt det, jag HAR bara en fart…
7 Kommentarer
uppochhoppa
14 februari, 2014 kl 08:24Äh! Träning vs lopp och du har minst 30 sek att kapa där!!! Promise, typ.
Katarina
14 februari, 2014 kl 10:26Hehe, du kan gästa vårt nästa tespass så får du drag under galoscherna ;)
Kram Drakmamma
Anna
14 februari, 2014 kl 12:01Haha,det skulle jag aldrig våga. Jag kan riktigt höra dig skrika ”UPP MED BLICKEN ANNA!!” :)
Katarina
14 februari, 2014 kl 13:50Man vänjer sig. Det finns människor som blir någon cm längre bara av att se mig ;) Det är klart att du skulle våga, det skulle ju blir världens roligaste race!
Katarina
14 februari, 2014 kl 10:27…t som i tangentbord. TESTPASS.
annelundsskolan
16 februari, 2014 kl 21:05Fast du sprang vårruset i Malmö? Den banan är bara 4,2. Jag har själv frågat eftersom jag tyckte min tid blev lite väl bra.
Anna
16 februari, 2014 kl 22:43Fast min gps visade 4.94 km. Skumt..:)