Att starta dagen så här är inte helt fel:
Lät hjärtat jobba lite så här på alla hjärtans dag. Söp in lite solljus och laddade batterier. Vad kan vara bättre än att börja helgen med vårkänslor?
Om 29 dagar åker jag till Portugal för vår på riktigt! Can’t wait!
Efter månader i sås-träsket, i mellanmjölk-löpningens trygga värld, fick jag ett infall att testa formen. På fem kilometer skulle det ske. Har egentligen bara en tid att jämföra mig med, den från vårruset för två år sedan. I övrigt springer jag just aldrig 5 km.
Vårruset 2012. Idag hade jag mer kläder…
Värmer upp. Löpskolar. Kör ett par stegringslopp. Sen är det dags. Kniven mot strupen. Börjar i medvind och svagt nerförslut. Känns bra det här. Har larm inställt på klockan så att det ska pipa om jag börjar slöa till, men än är det ingen fara. Någon kilometer senare möts jag av den underbara combon uppförsbacke och motvind. Segt som attan och jag är övertygad om att klockan ska börja skrika vilken sekund som helst. Pinnar på lite extra bara för att slippa höra.
Andas tungt och blir påhejad av ett gäng tonåringar. Plötsligt säger klockan att jag är klar och ingen kan vara gladare än jag. Sneglar på tiden och inser att jag slog vårruset-tiden med 3 futtiga sekunder. Jag har ju sagt det, jag HAR bara en fart…
Osponsrad pannkaka till brunch någon?
Ibland undrar jag hur vissa företag tänker när de värderar reklam på bloggar. Jag fick ett erbjudande som slog alla rekord igår. Jag skulle under en period av nio veckor:
– Anordna två frukostar/bruncher
– Förse företaget i fråga med namn på kompisbloggare som de kunde skicka produkter till, samt
– Bjuda på produkten vid ett träningspass.
Jag skulle utöver detta visa bilder på produkten på bloggen, så där fint inlindat som en del av min frukost eller helt spontant bredvid min kvällslektyr i soffan.
Här förväntar de sig, förutom ren produktplacering på bloggen, ett ganska stort engagemang från min sida. Och tidsuttag. För brunchen regnar ju inte ner från himlen, utan måste både inhandlas, dukas fram, ätas upp och städas bort.
Denna insats ersätts med “fri tillgång till produktprover”. Och nu snackar vi alltså inte Volvo-bilar, utan mer frukostdryck. Mot uppvisande av kvitto kan jag även få ersättning för brunchen jag bjuder på.
Men hallå. Kom i luckan. Tror ni jag har fritid över eller?
Ibland fungerar inte nervkontakten mellan hjärna och mun. När allt man säger blir galet. Idag var visst en sån dag, och vad som sas på mogonens yogaklass är sånt jag helst glömmer. För det var inte många rätt.
Jag bad mina stackars deltagare att vinkla ner huvudet mot örat. Att stående i djupt utfall svepa upp fötterna mot taket. Att från en stående planka lägga i axlarna i golvet.
Yogan har förvisso emellanåt ett komplicerat språk. Att smälta hjärtan och krama om skelett är väl inte heller helt lätt-tolkat. Men huvudet mot örat måste ändå slå alla rekord.
Och som inte det vore nog avslutade jag med att önska alla en fantastisk TISDAG!
Gomorron!
