Efter 63 samlade löpkilometer hittills i veckan var det dags att bryta av med lite spinning. 100 minuter av längre tröskelarbeten och kortare VO2-maxintervaller, i en helt fantastisk mix. Alltihopa med världscyklister som sällskap på storbild. Men det kunde ha blivit mest pannkaka. För när vi kom till spinningen var delar av utrustningen nermonterad och sladdar utdragna. Och jag är ju inte direkt känd för att vara teknisk…
Efter en halvtimme i panik, telefonsamtal till tekniskt lagda människor och stresskörning fram och tillbaka genom Kävlinge lyckades någon av medlemmarna få igång eländet. En minut efter utsatt tid var vi igång – redo att svettas och nöta sadel.
En grym start på lördagen med fin-fina ben som var riktigt på hugget. Undrar om de är lika på hugget i kväll när de ska ut och rastas i snön igen. Som tur var bara för en kort runda. 5-6 km är ju knappt runt husknuten och borde funka någorlunda smärtfritt efter kolhydratladdning delux på eftermiddagens barnkalas! Försöker jag intala mig själv i alla fall…
Inga kommentarer